News55
Detta är en sponsrad artikel

Fem skådespelare med taskig barndom, hur kul är det?

Artikelbild
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Leif Schulman
Leif Schulman
Uppdaterad: 27 dec. 2015Publicerad: 27 dec. 2015

Så har en tionde säsong av ”Stjärnorna på slottet” dragit igång i SVT. Jag vill väl inte påstå att spänningen varit olidlig inför denna jubileumssäsong. Främsta anledningen är att själva konceptet är lite uttjatat.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Kändisar som äter och samtalar med varandra kanske var spännande 2005 när första säsongen spelades in. Numera sitter ständigt något kändissällskap och myser runt middagsborden i tv i ”Så mycket bättre”, ”Sommarpratarna”, ”Fest hos Bindefeld”, ”Renées brygga” och allt vad de heter.

      LÄS MER: ”På spåret” är Public Service när det är som allra bäst

Ett annat problem är att årets kvintett är alltför likartad. Fem skådespelare med taskig barndom, hur kul är det? Det känns inte som om någon av dem var redaktionens förstaval, det här är gänget som stod på reservlistan. Jag har sett smakprov ur de kommande programmen och möter barndomsberättelser som får Grimms sagor att framstå som söndagsskoleberättelser. Föräldrar som super, är självmordsbenägna eller bara frånvarande. Det blir lite parodiskt när skådisarna runt middagsbordet nästan försöker överträffa varandra i eländig barndom. ”Självmord! Det försökte min mamma också”. Jag kom att tänka på den klassiska Monty Python-sketchen där Cleese & Co försöker bräcka varandras elände. (”I en liten etta! Vilken lyx!  Vi bodde i en skokartong på vägen!”)

Jag blev självklart oerhört berörd av barndomsberättelserna, framför allt Morgan Allings, men det blir lite för mycket.

Ett grepp som inte tillför programmet något är, liksom i ”Så mycket bättre”, stjärnornas egna påhittade aktiviteter där en konfunderad och tvehågsen samling kollegor ska göra konstverk, självporträtt, klä ut sig till clowner eller andra krystade aktiviteter. Lika pinsamt för deltagarna som för tittarna.

De tidigare nio säsongerna av ”Stjärnorna på slottet” har innehållit tre män och två kvinnor i varje program. I år, äntligen, blev fördelningen tvärtom och kvinnorna får dominera.

      LÄS MER: Äntligen tar tjejerna över på SVT!

Trots ovanstående invändningar blir det en spännande säsong att se fram emot, och det är tack vare (eller på grund av, beroende på vilken sida man står) Claire Wikholm. Här en dam som inte bryr sig om sociala spelregler eller om hur man bör uppträda på en middag. (Hon anlände i första avsnittet i gamla Volvon från ”Vi hade i alla fall tur med vädret”, men ville absolut inte prata om den rollen. Hur konsekvent är det?)

ANNONS

Claire pratar först och tänker sedan. Hon avbryter gärna. Framför allt avbryter hon sina manliga kollegor, vilka hon tycker tar för stor plats. Förvirringen blir stundtals stor kring middagsbordet då Claire tagit ordet. Värst går hon åt stackars Morgan Alling, trots att han i premiärprogrammet uttalade sin djupa beundran för henne. ”Men det var en gloria som föll tungt”, berättade han för mig på pressmötet veckan innan tv-premiären.  Alling kände sig, med all rätt, mobbad av Wikholm under sin dag. ”Tur att jag är mogen och stark i dag”, berättade han. ”Hade jag varit yngre och blivit behandlad på det sättet hade jag brutit ihop och rest hem”.

      LÄS MER: All heder åt Hellsing som gjort så mycket för vårt ordförråd

Medvetet eller inte, men SVT har i Claire Wikholm fått en värdig ersättare för första säsongens bråkstake Börje Ahlstedt och den senare Gossen Ruda, Jonas Gardell. Det blir visserligen bra tv med Claire Wikholm. Men det sker på bekostnad av sinnesro och rasade relationer för vissa av hennes kollegor.

Det kan bli svårt att få ihop nya frivilliga till en eventuell ny säsong på slottet.

Återstående program i serien med följande stjärnor i centrum:
lördag 2/1: Morgan Alling
lördag 9/1: Amanda Ooms
lördag 16/1: Stefan Sauk
lördag 23/1: Marika Lagercrantz

ANNONS