Fyrverkerismällandet är bara otrevligt

STOCKHOLM. 2012-12-31. Fyrverkeri över Hammarby Sjö på Nyårsdagen.

Nyår. Nu smäller det. Och det smäller högt. Dessutom dyrt. Och riskfyllt, behöver jag tillägga det? Varje år skadas 100 svenskar av fyrverkeripjäser, 20 av dem så illa att de läggs in på sjukhus, och de flesta olyckorna inträffar vid nyår. Till råga på allt är smällandet dåligt för miljön och skrämmer våra husdjur. Många […]

Aina Bergvall

Annons

Annons

Nyår. Nu smäller det. Och det smäller högt.

Dessutom dyrt. Och riskfyllt, behöver jag tillägga det? Varje år skadas 100 svenskar av fyrverkeripjäser, 20 av dem så illa att de läggs in på sjukhus, och de flesta olyckorna inträffar vid nyår. Till råga på allt är smällandet dåligt för miljön och skrämmer våra husdjur. Många barn blir också rädda. Inte nog med det: tillverkningen av de där smällarna visar sig gång på gång vara livsfarlig.

Hur kommer det sig att folk i många olika hörn av världen sätter samman fest med explosioner? Här hemma handlar det mest om nyåret, i någon mån också påsken. I Kina och i Latinamerika exempelvis ska också varje hyfsat födelsedagskalas avslutas med en ordentlig omgång smällare. Andra festligheter ”kräver” också fyrverkerier i en eller annan form.

      LÄS MER: Ygeman vill inte skapa fyrverkerilag

Allt detta smällande är bara otrevligt. Riktiga fyrverkeripjäser är lättare att begripa att man kan fascineras av, det kan förvisso bli vackra skådespel mot mörk himmel. Minns ni tiden då Vattenfestivalen i Stockholm kombinerades med världsmästerskap i pyroteknik? Gnistrande kaskader i alla färger tjusade en jättepublik, kväll efter kväll. Men när det glittrat färdigt låg tjock rök som ett lock över staden, det luktade illa och man behövde inte vara expert för att begripa att det inte var nyttigheter som fanns i det där molnet.

Min dotter blev som liten alltid fullständigt skräckslagen och otröstlig när fyrverkerierna kom igång. Den som sett världens gulligaste och mest sällskapliga lilla vovve förvandlas till ett skälvande asplöv vid tolvslaget en nyårsnatt lider med den fyrbente kompisen. Det har i och för sig lett till en ny lönsam nisch för vissa hotell: alla former av fyrverkeri är förbjudna vid flygplatser, och därför kan hotell i deras närhet numera bokas för skotträdda husdjur med matte och husse som går från ett år till nästa i tysta rum där ingen störs av smällandet.

      LÄS MER: Hur kommer SVT att funka som 60-plussare?

Men värst av allt är egentligen de skrämmande penningsummor som folk lägger på detta ”nöje”. Det ”roliga” är över på relativt kort stund, och en dimmig natt kanske inte ens de största glitterkaskaderna kan skymtas från marken. Tänk vilken nytta de kronorna skulle kunna göra på annat håll!

Lägg därtill att folk faktiskt dör i fabriker där man för vårt nöjes skulle sätter ihop raketer och smällare. Kort före jul, mitt i branschens verkliga högsäsong, omkom ett 30-tal personer och 70 skadades när en fyrverkerimarknad i Mexiko eldhärjades. Pjäser sköts ut åt alla håll, folk flydde i panik, brandkåren kunde inte ens försöka släcka innan explosionerna slutat. Till råga på allt är det ofta barn som arbetar både i tillverkningen och på marknaderna. Deras föräldrar tvingas faktiskt acceptera att barn förlorar både ögon och fingrar i jobbet, även om de inte sprängs i luften som nu i Mexiko.

      LÄS MER: Jag trodde aldrig jag skulle sakna ceremonin över döden

Kina, där fyrverkeriet uppfanns redan på 1400-talet, dominerar fortfarande marknaden och där är olycksstatistiken långt ifrån fullständig men visar ändå på otaliga händelser som lett till tusentals dödsfall.

Vill jag förbjuda alla fyrverkerier? Nej. Men hur skulle det vara med lite självsanering? Kan vi inte skippa de där pjäserna som BARA smäller? Och sedan, efter ett ordentligt resonemang med samvetet, köpa bara några få häftiga raketer. Pengarna som blir över sänds till flyktinghjälp eller Stadsmissionen eller något liknande. Samtidigt som man önskar ett gott nytt år. Det skulle smälla betydligt högre i mina öron.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet

Aina Bergvall
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons