Skolan borde bejaka skolstrejken

De är oöverskådligt många, fyller hela centrala Stockholm och 114 andra svenska städer med sin stillsamma protest, körsång och ett engagemang jag inte sett maken till på decennier.

Över hela klotet, i över hundra länder och 2000 städer har det sett likadant ut fredagen den 15 mars, världens barn demonstrerade alla i Greta Thunbergs spår. Ett halvår efter att hon satte sig ensam på Mynttorget med sin hemmagjorda skylt  ”skolstrejk för klimatet” har budskapet spritt sig och fått ungdomar i hela världen att engagera sig och sätta press på politiker på högsta nivå.

De är värda all respekt svarar politiker och makthavare. Men är det att visa dom respekt när tex Stockholms grundskolechef säger till DN att fredagen är det ordinarie skoldag vilket ju betyder att den som vill ansluta sig till  den unika globala manifestiationen får ogiltig frånvaro?

Kunde man inte på skolans högsta nivå, Skolverket, gått med och utlyst denna dag till En dag för klimatet, kanske tom arrangerat något inom skolans väggar innan manifestationen drog igång. Diskussioner om klimatet och framtiden borde ha högsta prioritet  och finns engagemanget är det väl bara att tacka och ta emot och göra något av det växande intresset. Samt stötta på alla vis.

Borde inte skolan tacksamt bejaka detta istället för att vifta med regler. Greta Thunberg spände själv sina allvarliga ögon i den som ville lyssna när hon i ett av sina tal uttryckte att ”man förändrar ingenting med regler”.

Jag var ung när 68-rörelsen svepte fram över världen och minns precis vilken betydelse den hade för att mitt samhällsengagemang och intresse skulle vakna.

Vuxenvärlden är skyldig att lyssna och agera när den unga generationen nu reser sig upp och kräver sin framtid. Världsledare som Antonio Guterres, Emmanuel  Macron och här hemma Stefan Löfven  träffar Greta Thunberg och säger att de ska jobba stenhårt. Men utsläppen ökar och flygplatser byggs ut, målen i Parisavtalet blir alltmer avlägset.

270 klimatforskare ställde sig bakom manifestationen i fredags  och gav tyngd och vetenskapligt stöd för ungdomars oro och när jag ser massan på Mynttorget och på tv från världens alla hörn undrar jag om de överhuvudtaget tror på makthavarnas ord eller snarare ser att de måste ta saken i egna händer.

Tänk om det inte handlar om en enstaka fredag utan en rörelse som tvingar makten att handla.

En (då) 15-årig tjej satte ensam fart på en global rörelse på ett sätt som ingen politiker mäktat med.  Det är faktiskt ett bedrövligt underbetyg åt vuxenvärlden som gått före. Dags att handla, finns det månne någon Greta i vuxenvärlden?