Tack och lov för tv:n!

Den var inkapslad i ett träfodral, hade ofta skjutdörrar framför skärmen och i åtta fall av tio låg det en duk ovanpå, kanske stod där också en liten prydnadssak, en blomkruka eller en skål med godis eller så.

Nymodigheten var en mycket central pjäs som dominerade vardagsrummet och som styrde våra liv, åtminstone på kvällstid.

Det kallas i efterhand att Sverige tittade på ”läger-tv”, eftersom det bara fanns en kanal och alla tittade på samma program, diskuterade det över fikat dagen efter, grubblade över lösningen på Perry Masons deckargåta, kommenterade Rias hemmafru-tips.

Idag har tv:n återfått något av sin gamla, ursprungliga roll i det så kallade folkhemmet. För när krisen knackar på och vi tillhålls att stanna hemma, inte träffa folk, inte gå på bio eller krogen, söker vi självklart annat att syssla med. Då blir tv:n en räddare.

Vi tittar mer på nyheter än vi gjorde för några månader sedan. Men behovet av att ta in mer än statistik över döda och sjuka är jättestort. Alltså vill vi ha sådant som skingrar oro och dystra tankar!

Vi knäpper på tv:n för att gympa hemma på mattan.

Vi gör ideliga utflykter till exotiska miljöer, där färggranna fåglar flaxar, ilskna flodhästar går till angrepp och lejon, gamar och schakaler kalasar på döda kroppar i vildmarken.

Den som känner suget efter kultur kan också greppa fjärrkontrollen. Man kan faktiskt helt bortse från ”tablå-tv”, streamingtjänsterna har ett strålande utbud av filmer, serier, dokumentärer, musik, litteraturmagasin.

För den som vill trösta sig med att andra har det värre finns programmen om folk som tuggat ihop en kroppsvikt på 300 kilo och försöker bli av med den.

Inspiration för trädgårdsvänner är det också gott om. Och tänk att man kan göra hur många program som helst om folk som försöker smuggla in otillåtna matvaror i Australien!

Sportfantasterna har det lite magrare, men gamla pärlor dyker ändå upp, i väntan på uppskjutet seriespel, mästerskap och evenemang.

Sammantaget finns i tv:apparaten det som hjälper oss att stå ut med den ”sociala distansering” vi ålagts i corona-tider. Kanalväljaren är vägen till en dräglig tillvaro, man kan nästan inbilla sig att man möter människorna vars ansikten passerar i rutan.

Så medan den teakinbakade bull-tv:n utvecklats och blivit jättestor och smal och omöjlig att ha prydnadssaker på är själva tjänsten den erbjuder nyttigare än någonsin. Dessutom kan den anlitas när som helst på dygnet. I dess barndom pågick sändningen bara några timmar, innan tv-kvällen avslutades med nationalsången … i dag borde televisionen också hyllas med tacktal, sång och jubel för att den hjälper till att hålla oss hemma, i skydd för det där otäcka viruset.