Därför är jag rädd

Känslan är att just nu släcks Sverige och stora delar av världen ner för att stoppa spridningen av coronaviruset. Vad ska vi äldre göra? Låsa in oss och gå i karantän?

Vi är ett gäng gubbar som varje torsdag morgon tar en långpromenad i vår vackra huvudstad. Samtalsämnena varierar men nu är det corona som gäller och den försiktighet som vi äldre måste tänka på. Senast hälsade vi på varandra genom att stöta underarmarna (täckta av ytterkläder) mot varandra. Ingen med snuva, halsont eller andra förkylningssymptom får komma. Alla är noga med att tvätta händerna och en av gubbarna hade till och med en liten flaska handsprit i fickan.

Covid-19 kan drabba oss alla. Smittspridningen i Sverige är inte under kontroll. Det är samhällets svaga som drabbas allra hårdast. Jag tänker på de som är ännu äldre än jag är, men också på de med nedsatt immunförsvar eller på de med astma eller andra sjukdomar.

Vi är oerhört beroende av vår omgivning, att alla andra i samhället ställer upp och tar risken för smittspridning på allvar. Jag kräver att ni andra känner solidaritet med oss utsatta. Att också ni gör vad ni kan för att stävja den här farsoten. Att ni inte nonchalerar spridningsrisken och gör allt vad ni kan för att få stopp på den.

Det är lätt att inte känna oro när man inte tillhör riskgrupperna. Det är viktigt att vi alla, oberoende av riskgrupp eller inte, tar ansvar för att göra vad vi kan för att få stopp på viruset.
Jag kräver att alla visar solidaritet och ställer upp i kampen mot pandemin. Och glöm inte att visa tacksamhet till alla som jobbar inom vården. Det är deras arbete som vårt samhälle vilar på nu.