Vården vid ätstörningar måste bli bättre, personalen måste få mer kunskap och patienterna måste bemötas på ett bättre sätt.
Mest läst i kategorin
Bristande kunskap, regionala skillnader och ibland väldigt lång väntan på vård, så ser den svenska vården för ätstörningar ut i dag, skriver Socialstyrelsen i ett pressmeddelande.
Nu har nationell högspecialiserad vård, NHV, funnits för patienter med svårbehandlade ätstörningar i ett år, men många platser har inte utnyttjats trots att vårdbehovet är stort, skriver SVT.
Drygt 200 000 personer i Sverige uppskatts lida av någon form av ätstörning, men mörkertalet antas vara stort och många blir inte friska trots att de får behandling.
Satsningen på NHV, vars mottagningar finns i Sundsvall, Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala är ett försök att ändra på det.
Här erbjuds patienter från hela landet med svårbehandlade ätstörningar skräddarsydd och högintensiv vård.
Men trots att det finns ett stort behov av den här typen av vård är det många vårdplatser som inte används eftersom landets regioner tror att de inte behöver av dessa vårdplatser och att deras egna resurser räcker till.
Enligt Kristina Wikner på Socialstyrelsen är det ett missförstånd att det bara är de svårast sjuka patienterna som ska remitteras.
Bristande kunskap
Enligt Socialstyrelsen är ett av problemen i vården att många med ätstörningar inte upptäcks och det beror bland annat på bristande kunskap om sjukdomen.
“Kunskapen behöver öka, bemötandet bli bättre och det ska inte spela någon roll var i landet man bor”, säger Elisabeth Eidem, projektledare på Socialstyrelsen, till SVT.
Hetsätning samt undvikande och restriktiv ätstörning, kallad ARFID, är ett par av de mindre kända ätstörnings-diagnoserna.
“I de flesta fall syns inte en ätstörning på utsidan. För många handlar det om tankar och känslor, men det här har inte alltid personal inom vården koll på”, säger Elisabeth Eidem till SVT.
“Ätstörningar kan orsaka undervikt, men det är också vanligt med normalvikt eller övervikt, till exempel för den med hetsätningsstörning”, säger hon i pressmeddelandet.
Senaste nytt
Uppdaterade riktlinjer
I dag presenterar Socialstyrelsen uppdaterade nationella riktlinjer för vården vid ätstörningar som innehåller 39 rekommendationer som generellt ska öka kunskapen.
I våras presenterades en första version av riktlinjerna som framför allt riktades mot beslutsfattare. Den uppdaterade versionen innehåller mer praktiskt stöd till personal som möter människor med ätstörningar.
Det gäller framför allt personal inom hälso- och sjukvården, men även personal inom tandvården och socialtjänsten.
Vill öka kunskapen
“Det behövs en bred grundkompetens om olika typer av ätstörningar i hela hälso- och sjukvården, men även i tandvården och delar av socialtjänsten. Därför handlar en av våra rekommendationer om att öka kunskapen, säger Elisabeth Eidem i pressmeddelandet.
De uppdaterade riktlinjerna ger bland annat rekommendationer om behandlingsmetoder vid olika typer av ätstörningar och praktisk information om hur olika verksamheter kan och bör samverka.
Riktlinjerna ger också information om hur viktigt det är att bemöta personer med ätstörningar på rätt sätt och betonar att fler med ätstörningar behöver få tillgång till behandling och individanpassad vård.
“Vi hoppas att det här ska leda till att fler fångas upp av vården och får tillgång till vård oavsett vilken typ av ätstörning man har, hur gammal man är och var i Sverige man bor”, säger Elisabeth Eidem till SVT.
Kommer följa upp
“Nu finns riktlinjerna på plats och det är viktigt att regioner och kommuner använder dem för att bättre möta vårdbehovet vid olika typer av ätstörningar. I den nya versionen presenteras rekommendationerna både för dem som beslutar om resurserna och i form av ett mer detaljerat och praktiskt stöd för dem som möter personer med en ätstörning”, säger Sofia von Malortie, enhetschef på Socialstyrelsen, i pressmeddelandet.
Socialstyrelsen kommer utvärdera hur riktlinjerna används och påverkar hälso- och sjukvården.
Sjukvården livsfarlig för de svaga: “Fruktansvärt och skrämmande”
Ett sjukvårdssystem som tar liv istället för att rädda dem är naturligtvis en katastrof. Ändå fortgår det. Allt medan slutenvården fortsätter att skörda offer.