Därför är vaccinmotståndarna illojala

Visst är det väl här inom kort? Det första ska ju vara på väg, redo för injektion direkt efter jul! Medlet som ska bli den effektiva stoppklossen för den otäcka smittan, det som ska få oss tillbaka i något som undan för undan alltmer liknar det liv vi en gång var vana vid: ett liv där vi umgås med vänner och bekanta, kramar våra barn och pussar våra barnbarn, går på bio och konsert och teater, kan botanisera i bibliotekets hyllor utan att känna att vi utgör ett problem, går på krogen och får bestämma alldeles själva hur dags det är lämpligt att gå hem, kan klättra upp på gymmets motionscykel utan att frukta att hela salen är en enda stor sjukdomshärd. 

Några steg återstår även om det första godkännandet just kommit. Sedan ska produktionen flyta utan problem, behovet är ju enormt. Lagrings- och transportförhållanden måste fylla speciella krav. Och det gäller att hitta personal som kan sätta sprutan i folk, under fortsatt strikta regler kring hosta, snuva, feber. Handspriten ständigt inom räckhåll. Vi vill verkligen nå målet: att besegra Covid 19, den ruskiga fiende som skördat så obegripligt många offer, både i Sverige och i världen. 

Ändå finns det de som raskt förklarar att de minsann inte tänker ta något vaccin. Under inga omständigheter! Många frågor dyker upp: Vad vet vi om hotande biverkningar? Kan fler få sviter ungefär som när narkolepsin drabbade personer som vaccinerades mot svininfluensan? Eller så är man rädd för sprutor i största allmänhet. Alla vaccin är gift, säger någon. Hummandet och flummandet fortsätter:  Är det inte Makterna eller Ödet som tycker att vi är tillräckligt många på jorden nu, att en rejäl pandemi  är samma Makters metod att hålla mänskligheten i schack för att inte hela klotet ska gå under?  

Tja, ibland kan det kanske vara bekvämt att skylla på det där Ödet. Fast argumenten är suddiga och saknar faktabas. När det kommer till en grasserande pandemi som den här är tveksamheten obegriplig. Det är om alla vaccinerar sig vi så småningom kan hejda smittan. Det är med de där sprutornas hjälp vi kan få samhället på fötter igen. Solidaritet är vad det kokar ner till när vi säger ”ja tack” till sprutan. De som säger nej måste betraktas som illojala samhällsmedborgare, för först när 90-95 procent av befolkningen är immun kan vi tro att viruset, även i olika muterade varianter, är besegrat på riktigt. 

Vi hoppas att vi snart, väldigt snart får plats i den där kön, får vår dos av ett vaccin vi verkligen behöver. Visst, vi kan behöva fler. Ett mot dumhet och bristande empati skulle sitta fint.