Detta måste vi hjälpas åt att försvara

Kan tyckas, men det finns andra aspekter. 

I begynnelsen var ordet. Så inleds Johannesevangeliet i Bibeln. Om det var så vet vi inte. I begynnelsen fanns kanske snarare dansen, sången, musiken. Som ett sätt att skapa gemenskap och god samvaro.

Idag finns det drygt 6 000 språk på jorden. Många är små och talas bara av ett fåtal. Men förändringen går snabbt. Enligt Svenska Akademien försvinner i snitt ett språk var tionde dag. Hälften av världens språk är hotade. Spelar det någon roll?

Jo, språket spelar roll. Ett måhända udda exempel är att det kan finnas ett samband mellan språk och biologisk mångfald. De platser där de flesta av de riktigt små språken talas, är samtidigt de biologiskt mest värdefulla på jorden. När befolkningen försvinner, urbaniseras, när språket och kulturen försvinner, går också kunskaper förlorade. Och då hotas olika djur- och växtarter. Om detta har man nu börjat forska. Det är bra.

På vår sommarö, Käringön i Bohuslän, finns en gammal fiskestuga som idag upphöjts till hembygdsmuseum. Stugan är en av landets flera tusen ideellt drivna arbetslivsmuseer, de som berättar vårt folks och arbetets historia.

I stugan visas på somrarna också fiskeredskap, som under långa tider var grunden för öbornas försörjning och överlevnad. Dessa redskap har sina givna namn. Självklart. Men allt färre vet idag vad de kallades, än mindre hur de användes.

Vad spelar det för roll? Vi klarar oss bra ändå, eller hur? Men, en betydelsefull dimension har försvunnit. Band till dem som fanns på ön före oss, de som grundade livet här. Vem vet egentligen vad vi förlorar när vi inte längre förstår hur livet levdes här och då?

År 1799 fann Napoleons soldater och medföljande vetenskapsmän en stenplatta i Egypten som kom att kallas Rosette-stenen efter staden Rosette. Stenen, som idag finns på British Museum i London, är ristad med ca 5 000 år gamla hieroglyfer, de forntida egyptiernas bildskrift.

Först 1822 lyckades en fransman, Champollion, med det som så många gått bet på i över två decennier, att knäcka koden och tyda hieroglyferna. Därmed blev det möjligt att förstå inskrifterna i gravkamrar och på monument. Språket blev levande igen – och historien begriplig. 

Redan vid senast sekelskiftet larmades i Sverige och flera andra länder om skolbarns försämrade läsförståelse. Barnen knäcker läs-koden, det är inte där problemen ligger. Men de får inte tillräcklig lästräning, ingen läs-kondition och förstår inte alltid ens orden de läser. Det blir jobbigt att läsa och det som är jobbigt hoppar man gärna över. 

Vi månar om våra barn, kanske mer än någon generation före oss. Men allt färre föräldrar läser högt för sina barn? Handlar det om brist på tid? Nej. Brist på bra böcker? Nej. Bekvämlighet kanske. ”Paddan” erbjuder förströelse men skapar inte ett gemensamt språk.

Språket, även teckenspråket, ger dräkt till tankar, drömmar åsikter. Språk spelar roll. Det gör oss till människor, med möjlighet att förstå livet bakåt – men ändå leva det framåt.

Så snälla, fortsätt läs, både själv och för barnen. Säg gärna att något är ”najs” och att du vill ”softa” i soffan. Men testa också att gå tillbaka i språkhistorien och håll liv i gamla uttryck. Enda sättet att rädda hotade ord är att använda dem. ”Adoptera ett ord”, som Dagens Nyheters Lotta Olsson, uppmanade sina läsare för säkert tio år sedan. 

Dottern och jag tog till oss uppmaningen och adopterade uttrycket ”låtom oss fröjdas”. Vi lovade att använda det och har både hållit löftet – och försökt leva upp till det.