Är framtidens vård till för alla?

I Portugal kanske eller Australien. Nu är det säkert ett par år bort, men idag skulle jag inte tveka en sekund om behovet fanns. Jag har fått chans att sätta mig in en aning i vad digital sjukvård kan ge oss medborgare. 

Ett par andra exempel, som förmodligen redan känns gammalt för visionärerna. Tänk er en svår olycka långt bort och illa till. Långt före alla andra är en drönare på plats. Den kollar upp olycksplatsen tar bilder som direkt skickas till ambulans och akutintag så att personal kan förbereda hur skadade skall tas om hand på bästa sätt. 

Någon annanstans i en mindre by på landsbygden eller i en lägenhet högt upp i ett hus i en förort gör också drönaren nytta. En uppkopplad patient eller ett videosamtal med en läkare kan ha visat ett en person mår riktigt dåligt. Drönaren skickas blixtsnabbt iväg med ett nödvändigt läkemedel och på vägen tillbaka tar samma drönare med sig ett blodprov eller något annat som är nödvändigt för fortsatt bedömning.

På kroppen kan vi kanske fästa en sändare som exakt sköter vår medicinering. Dessutom ser den till att det plingar till på vårdcentralen när en hjärtinfarkt närmar sig.

Efter att ha lyssnat på experterna inser jag att möjligheterna är oändliga, men så är det ju detta men. I det här fallet ett stort MEN. Jag tänker på alla människor som inte förstår sig på internet, datorer eller smarta telefoner. Det vi brukar kalla det digitala utanförskapet.

Siffran känns inte stor, men 6 % säger att dom sällan eller aldrig använder internet. Det är alltså 600 000 människor som står utanför. En annan talande siffra är att av personer som är 76 år eller äldre behöver 60 % hjälp med att ladda ner ett bank-id. Det är ju en ganska enkel grej. Kan man inte det är man nog inte med i det moderna uppkopplade samhället. Jag anar att till och med 1177.se är svårt för många av oss. Jag föreställer mig att många som anser sig ha goda internetkunskaper ändå inte har tillräckliga kunskaper för att hantera den alltmer komplexa digitala världen. 

De grupper som inte hänger med är t.ex. äldre, och människor med låga inkomster. Det är alltså dom som troligen har mest behov av sjukvård 

Dessutom måste man nog skilja på kunskaper och resurser. Har man låg inkomst eller dålig pension är det mycket troligt att man inte har råd att hänga med på den digitala resan. En fiberanslutning är dyr, månadsabonnemanget är inte att leka och ni vad apparaterna kan kosta.

Det finns olika teorier om framtiden. En del säger att när dagens internetkunniga generation går i pension så växer problemet bort. Andra menar att när man går i pension förlorar man den automatiska uppdatering av kunskaper man får på sin arbetsplats och då dröjer det inte länge förrän man står på perrongen.

Jag tror verkligen att en ökad digitalisering kan ge oss en bättre, snabbare och närmare sjukvård. Det kommer sjukvården att fixa. 

En annan fråga är om alla skall få ta del av möjligheterna. Det är politiken som avgör om framtiden skall bli solidarisk och rättvis eller om vi skall lämna några 100 000 utanför.