Läsarbrev: Etiskt svassande runt dödshjälpsfrågan

Om dödshjälp var en fråga om hur mycket pengar som kunde sparas, då hade det varit genomfört för länge sedan, utan etiska eller moraliska konsekvensanalyser. Titta bara på alla inbesparingar inom vård och omsorg som genomförs kontinuerligt och med iskall effektivitet, mer eller mindre i skymundan. Ibland leder besparingarna till ett förkortat liv för äldre svenskar. De som fortfarande förvärvsarbetar märker sällan av alla dessa små indragningar förrän de får en nära anhörig som blir sjuk eller själva drabbas. Då uppenbarar sig den skrämmande verkligheten av alla små inbesparings-beslut som staplats på varandra.

– Hur kan en kommun, ansvarig för ett äldreboende, bestämma att middagen skall ersättas med gröt för att spara pengar? Många äldre är redan undernärda och genom svält och undernäring bidrar kommunen till deras för tidiga död. Hur är det med de moraliska och etiska betänkligheterna då? Är någon bekymrad om “värderingskonflikter” när äldre svenskar svälter ihjäl?

– När landstinget i Västra Götaland tyckte att kostnaden för hemsjukvårdens utmärkta läkare var för dyr tog man helt enkelt bort dem och hembesöken lades ut på vårdcentralens läkare som redan hade sina inbokade patienter. Det var en omöjlig ekvation. Hembesöken uteblev eller blev mycket få. Det var en hänsynslös, djupt oetisk förändring som bara smögs in. Hur var det med de moraliska betänkligheterna? Några problem med “värderingskonflikter” från läkarförbundet när äldre svenskar berövades läkarbesök?

Visserligen utredde IVO ett fall med en läkare från en vårdcentral som vägrat besöka en dödssjuk patient som därefter avled av obehandlad dubbelsidig lunginflammation. Men IVO gav i uppdrag till landstingets egen läkarkonsult att utreda sig självt och konstaterade att “agerandet var rimligt utifrån den aktuella sjukdomsbilden”. Så var den etiska eller moraliska konflikten bortstädad (IVOs beslut kan aldrig överklagas).

– En äldre sjuk person som har hemtjänst, får sin medicin av hemtjänstpersonalen via Apotekets portionspåsar (Apodos) där alla mediciner är mycket praktiskt samlade. Men om patienten exempelvis skall ta en kur antibiotika måste hemtjänstpersonalen veta att de skall ge dessa tabletter förutom den vanliga dospåsen. Det kan lätt missas även av van personal, men om det är en hel hord av nya olika (ofta oerfarna) vikarier som kommer och går, ibland upp till 40 per månad, då är det nästan garanterat att det blir många missar. När  hemtjänsten är så uselt organiserad att patienten riskerar att dö på grund av utebliven livsviktig medicin, är det någon som bryr sig? Hur är det då med de viktiga “värderingskonflikterna” och de moraliska och etiska betänkligheterna?

Det finns många exempel där myndigheter och politiker lättvindigt kompromissar med människors liv och där inbesparingar leder till att svenskar dör. Men ironiskt nog förvägras svårt sjuka svenskar rätten att själva välja när de vill dö. Om våra styrande verkligen är genuint intresserade av moral och etik bör de visa det genom att låta en praktisk, moralisk/etisk konsekvensanalys åtfölja alla besparingsförslag – och naturligtvis införa dödshjälp.

Leif Södergren