Urban Hamid firade pension med att köpa segelbåt:

Ska vi skaffa en segelbåt?

Helt plötsligt lyfter min hustru blicken från Facebook, där hon läst ett inlägg om segling, och kastar ur sig frågan:

“Vad säger du om att skaffa en segelbåt”?

Jag tänker till i fem sekunder och – föreställer jag mig – skriker av glädje, så där som man gjorde när Björn Borg vann Wimbledon för femte året i rad 1980: Jaaaaaaa!

Vi börjar leta efter en segelbåt. Vår timing var perfekt. Segelbåtspriserna hade inte hunnit gått upp ännu, vi hann före strömmen. Processen att leta efter en båt, åka runt och titta och bli besviken över att båten inte direkt överensstämde med vare sig bild eller beskrivning var ganska jobbig.

En dansk liten Vikingkryssare

Ända tills vi stöter på Munin – en dansk liten Vikingkryssare, 7,40 lång, helkölad, med pentry, garderob och toalett. De vackra trädetaljerna i teak, i dansk stil, för tankarna till Bang & Olufsens utsökta estetik – där både klass och funktionalitet möts. Det är inte meningen att låta som en annons för dansk industri, men det beskriver ärligt min känsla av förälskelse i min första segelbåt.

Men som alltid med en förälskelse övergår den i andra känslor. Man kommer till den där punkten när man upptäcker fel och brister. De saker som man tyckte var charmiga i början, men som över tid börjar skava.

Ryggen sade ifrån

I mitt fall blev det väldigt fysiskt. Andra säsongen började ryggen värka.

“Nej”, tänkte jag. Ska jag behöva lägga av med seglingen? Är det så att min kropp inte orkar med?

Som tur var lät jag inte impulserna styra, utan jag försökte analysera situationen. Det visade sig bero på att jag fick huka mig inne i båten för att inte slå huvudet i taket. Jag gick ut på nätet för att ta reda på vilka mindre båttyper som hade bättre ståhöjd.

Stor som en oceanångare

Jag fastnade för ett par typer. Valet föll på en Johnson 26:a – 7,95 lång, nästan tre meter bred och 1,82 hög i hytten. Det kändes som att befinna sig på en oceanångare när man var ombord. Alla tampar var neddragna till sittbrunnen, så jag kunde sätta segel utan att gå upp och balansera på fördäck. Vilken lättnad!

Segla solo

Jag kan fortfarande minnas den obehagliga känslan av att gå upp på fördäcket till Vikingkryssaren när jag skulle hissa segel eller ta ner det – särskilt när det blåste mycket och var höga vågor. Faktum är att jag fortfarande kommer ihåg den där septemberdagen 2020 när jag skulle segla solo för första gången, och fick gå upp på fördäcket för att sätta segel, och sedan ta ner det.

Men det får jag berätta om en annan gång. Nu känner jag att det börjar leva i seglen. Båten börjar rycka i förtöjningarna.

Det betyder att det blir bra segling. Det gäller att ta chansen!

Läs mer av Urban Hamid:

Semikolonets sista suck – från renässansens Venedig till dagens kodspråk

Urban Hamid ångrade att han sålde skyddsvästen på Blocket