En liten pojkes oro lade grunden för världssuccén Alfred Hitchcock

Den första tiden blev jobbig

Alfred Hitchcock ville helt enkelt bryta ny mark och försöka sig på den amerikanska marknaden med Hollywood som dragplåster.

Han tecknade ett sjuårigt kontrakt med filmproducenten David O Selznick och regisserade sin första Hollywoodfilm, Rebecca, som kom ut året därpå. Filmen blev en succé och erhöll flera Oscarsnomineringar.

Den utsågs till bästa film, men äran tillföll endast David O Selznick. Relationen mellan David O Selznick och Hitchcock förblev komplicerad under återstoden av kontraktstiden.

Anledningen till konflikterna berodde dels på att Hitchcock sällan åtnjut den artistiska frihet som han förväntat sig – han var ju hyllad filmregissör. Selznick hade många egna idéer och dessutom förblev Hitchcocks arvoden på en jämförelsevis modest nivå – han var ju en stjärna i Europa.

Ett par filmer floppade

När Hitchcock kunde lämna samarbetet, regisserade han ett par filmer som inte fick någon större framgång; Lika barn leka bäst och Under Capricorn med Ingrid Bergman.

Han blev missnöjd och skyllde misslyckandet på att ha låtit sig övertalas av kvinnor. Det var Ingrid Bergman som föreslog Hitchcock att regissera filmen Under Capricorn.

Han spelade dock in en annan film med Ingrid Bergman, Notorius (1946) – ett av hans mästerverk – där Ingrid och Cary Grant spelade mot varandra i ett spiondrama.

Notorious gick betydligt bättre än Under Capricorn och både Hitchcock och Bergman upplevde ett mycket positivare samarbete denna gång.

Konservativ kvinnosyn men svag för blondiner

Hitchcock hade en konservativ kvinnosyn, men visade tydligt intresse för blonda kandidater med elegant yttre för kvinnliga roller i sina filmer. Han var däremot inte speciellt intresserad av sexuell utstrålning såsom Marilyn Monroes – det lämnade ju inget utrymme för överraskningar och fantasier.

Hitchcock ansågs visa lite för stort intresse för sina kvinnliga skådespelerskor, samtidigt som han kunde vara nedlåtande.

Alma, hans fru, regiassistenten som han en gång friade till, fick desto mer respekt – hon var ju högst delaktig i alla hans filmer genom att sköta produktionen och allt annat praktiskt.

50-talet blev en storhetsperiod

Familjen Hitchcock köpte en villa i Bel Air, Los Angeles och Hitchcock fick äntligen möjlighet att utveckla sin egen genre på ett nytt sätt som inspirerade till ett flertal framgångsrika filmer.

Han regisserade Ett fönster mot gården med Grace Kelly och James Stewart, där de bevittnar ett mord hos en av grannarna över gården.

Mannen som visste för mycket med James Stewart och Doris Day var också en mordhistoria, men den utspelade sig i Marocko.

Studie i brott med James Stewart och Kim Nowak, blev också populär. Hitchcock hann regissera Psycho 1960 och Fåglarna 1963 innan hans karriär började avta.

Psycho blev länge en föregångare i genren skräckfilmer trots att man inte fick se någon mordscen. Det var den psykologiska spänningen som gjorde Psycho unik och samtidigt så gastkramande.