Jan Schermans boktips: En liten sekt i Sverige lär oss om sekter i hela världen

Först fanns inte Knutby på kartan.

Det lilla samhälle ligger fyra mil öster om Uppsala, men hade i alla tider hamnat i skuggan av stifts- och lärdomsstaden. Att Knutby varit tingsställe för Närdinghundra härad var och är obekant för del flesta. Här finns en idrottsförening som sysslar med en blandning av fotboll, skidåkning, gymnastik och friidrott – Knutby IF. Befolkningen har vuxit från 300 invånare 1970 till närmare 1000 idag.

På Wikipedia finns en pastoral bild på klocktornet till Knutby kyrka. Idyllien?

Sedan fanns det lilla samhället överallt. Knutby blev följetong på löpsedlar, i granskande reportage, dokumentärer och långfilm. Världsberömt.

Det var i januari 2004 som pastorn Helge Fossmos fru mördades och en annan församlingsmedlem skottskadades svårt. Interiörerna från Filadelfiaförsamlingen överträffade alla fria fantasier om hur en sekt knyter upp sina medmänniskor i ett alltmer finmaskigt nät. Fossmo dömdes till livstid och hans barnflicka som erkänt morden fälldes också. Långt senare dömdes också Åsa Waldau för en lång rad fall av misshandel. Det var hon som kallades Kristi Brud. 

Finns det mer att berätta? Är inte allting avhandlat fram och tillbaka flera gånger? Jag trodde det. Men jag hade fel. Linnéa Kulings berättelse om sitt liv i Knutby-sekten är till alla delar en så skarp och stark skildring att det faktiskt känts som vi inte visste någonting tidigare. Boken heter ”Knutbyflickan” och är, för att tala journalistiskt nyhetsspråk, fylld av avslöjanden.

Linnéa flyttade som barn från Uppsala till Knutby. Att nu i vuxen ålder berätta om sina upplevelser vittnar om en unikt skarpsinnig förmåga att förmedla den smygande terror som präglade vardagslivet. Det krävs också civilkurage, vilket Linnéa Kuling uppenbarligen har.

Flytten till Knutby var från början ett familjebeslut som fyllde alla med glädje. Men stegvis förändrades allting. Det går att ana obehaget redan i den positiva flyttmanövern. Det finns där mitt i glädjen, som en dov svag och hotfull bakgrundsmusik. Detta är Idyllien enbart på ytan. Innanför fasaden med lyckliga familjer och en omfamnade frikyrkoförsamling uppenbarar sig en social struktur som suger in enskilda individer som spindeln mitt i nätet lockar till sig sina byten.

Det är i detaljerna djävulskapen sitter. Jag tänker på en vardagshändelse. Linnéa har avslutat förskolan. Middag hemma med en granne. Linnéa går från bordet. Pappan i grannfamiljen rycker tag i hennes arm och kräver med hög röst att hon ska tacka för maten. Linnéa säger ingenting. Mannen slår näven i bordet, höjer rösten, reser sig, släpar iväg med Linnéa till sovrummet, slänger henne på sängen, tar hårt grepp om käkarna, hårdare och hårdare. Skriker att hon ska ge sig. Kräver att hon ska lova att tacka för maten. De andra vuxna sitter kvar vid matbordet. De gör ingenting, inte ens Linnéas mamma ingriper. Våldet får till slut Linnéa att ge sig. Hon tackar för maten.

Jan Schermans boktips presenteras i samarbete med Storytel. Just nu får alla News55:s läsare ett specialerbjudande – prova Storytel och välj bland hundratusentals ljudböcker och e-böcker i 30 dagar helt utan kostnad. Läs mer här! (ANNONS)

Nyfiken på hur Storytel fungerar? I filmen nedan visar vi tydligt och enkelt hur du kommer igång med tjänsten. (ANNONS)

Först fanns inte Knutby på kartan.

Det lilla samhälle ligger fyra mil öster om Uppsala, men hade i alla tider hamnat i skuggan av stifts- och lärdomsstaden. Att Knutby varit tingsställe för Närdinghundra härad var och är obekant för del flesta. Här finns en idrottsförening som sysslar med en blandning av fotboll, skidåkning, gymnastik och friidrott – Knutby IF. Befolkningen har vuxit från 300 invånare 1970 till närmare 1000 idag.

På Wikipedia finns en pastoral bild på klocktornet till Knutby kyrka. Idyllien?

Sedan fanns det lilla samhället överallt. Knutby blev följetong på löpsedlar, i granskande reportage, dokumentärer och långfilm. Världsberömt.

Det var i januari 2004 som pastorn Helge Fossmos fru mördades och en annan församlingsmedlem skottskadades svårt. Interiörerna från Filadelfiaförsamlingen överträffade alla fria fantasier om hur en sekt knyter upp sina medmänniskor i ett alltmer finmaskigt nät. Fossmo dömdes till livstid och hans barnflicka som erkänt morden fälldes också. Långt senare dömdes också Åsa Waldau för en lång rad fall av misshandel. Det var hon som kallades Kristi Brud. 

Finns det mer att berätta? Är inte allting avhandlat fram och tillbaka flera gånger? Jag trodde det. Men jag hade fel. Linnéa Kulings berättelse om sitt liv i Knutby-sekten är till alla delar en så skarp och stark skildring att det faktiskt känts som vi inte visste någonting tidigare. Boken heter ”Knutbyflickan” och är, för att tala journalistiskt nyhetsspråk, fylld av avslöjanden.

Linnéa flyttade som barn från Uppsala till Knutby. Att nu i vuxen ålder berätta om sina upplevelser vittnar om en unikt skarpsinnig förmåga att förmedla den smygande terror som präglade vardagslivet. Det krävs också civilkurage, vilket Linnéa Kuling uppenbarligen har.

Flytten till Knutby var från början ett familjebeslut som fyllde alla med glädje. Men stegvis förändrades allting. Det går att ana obehaget redan i den positiva flyttmanövern. Det finns där mitt i glädjen, som en dov svag och hotfull bakgrundsmusik. Detta är Idyllien enbart på ytan. Innanför fasaden med lyckliga familjer och en omfamnade frikyrkoförsamling uppenbarar sig en social struktur som suger in enskilda individer som spindeln mitt i nätet lockar till sig sina byten.

Det är i detaljerna djävulskapen sitter. Jag tänker på en vardagshändelse. Linnéa har avslutat förskolan. Middag hemma med en granne. Linnéa går från bordet. Pappan i grannfamiljen rycker tag i hennes arm och kräver med hög röst att hon ska tacka för maten. Linnéa säger ingenting. Mannen slår näven i bordet, höjer rösten, reser sig, släpar iväg med Linnéa till sovrummet, slänger henne på sängen, tar hårt grepp om käkarna, hårdare och hårdare. Skriker att hon ska ge sig. Kräver att hon ska lova att tacka för maten. De andra vuxna sitter kvar vid matbordet. De gör ingenting, inte ens Linnéas mamma ingriper. Våldet får till slut Linnéa att ge sig. Hon tackar för maten.

FEM SNABBA