Carl-Ingemar Perstad: Vår julgran är en tidsmaskin

Vår julgran är en tidsmaskin!

Tjugondaknut och julen dansas ut, hette det när jag var liten. Men hos oss har vi inte dansat ut vår gran än. Den pryder fortfarande vardagsrummet med sina hundratals små lampor, glaskulor och röda rosetter. Vår gran är mer än en symbol för julen. Den är en tidsmaskin, bilderbok, album och cloudminne, allt i ett.

Det började för så där 25 år sedan när Susanne och jag reste en hel del och något minne ville vi ha med hem. Men souvenirer med snäckor och bastkjolar var inget som tilltalade. Vi började köpa en julgransprydnad från varje resa. Och nu det är lika spännande varje advent att ta fram reseminnena och försiktigt hänga upp dem i granen. 

De färgsprakande prydnaderna har fått en dubbel betydelse. Jag tar ofta en extra lov kring granen och upptäcker något reseminne jag nästan glömt. Vi skrattar och pratar ofta om våra resor när vi tittar på glaskulorna, vrider och vänder på dem och minns vad vi gjorde. Den medhavda lunchkorgen med baguette, pålägg och en flaska vin som vi delade i en skogsdunge i Provence.

Näckrosdammen hos Monet utanför Paris är ett annat minne. Vår B&B-värd tipsade oss om en sidoingång till Monets trädgård och innan portarna slogs upp för de ringlande köerna hade vi redan haft näckrosdammen och den dignande trädgården för oss själva en bra stund. 

Dallasranchen Southfork har en egen glaskula som påminner om den smått odödliga TV-serien med oljemiljonärerna Ewing. Det var en TV-serie som var långt före sin tid. Fast ranchen och JR:s sovrum verkar ha krympt med åren, allt känns slitet och lite passé.

Den röda glaskulan från Graceland däremot har inte tappat sin lyster. Elvis håller hårt om sin gitarr och hans musik tycker jag känna lika engagerande i dag som då. 

Men alla prydnader är inte sidor ut vår resedagbok. Här finns också den där tyska glasklockan från Nürnberg som min pappa Emil fick när han var tio år. Och den skälmskt leende nunnan från något kloster. Hur hon hamnat bland våra reseminnen vet jag inte riktigt men hon är så charmig att hon har sin givna plats mellan Monet och de syndfulla Ewings.

Om någon vecka är det dags att försiktigt linda in våra kära minnen i silkespapper igen. Och till första advent är det dags att öppna kartongerna igen och låta alla minnen flöda ut och glädja oss. The same procedure as last year.