Ge Povel Ramel hans plats i Sveriges Music Hall of Fame!

Jag tänker på Povel Ramel (1922-2007). Ett musikaliskt geni, varken mer eller mindre. Skrev fantastiska melodier, superba texter, hanterade pianot som en virtuos , sjöng jättebra, uppträdde på scenen med en självklarhet som är få förunnad – och då var han ju ändå ingen ”snygging” som kunde charma den kvinnliga publiken bara genom att se bra ut!

Swedish Music Hall of Fame bildades för bara fyra år sedan. Hittills har 39 personer eller grupper valts in av en särskild jury. Alldeles nyligen förkunnades att åtta nya medlemmar fått den äran, bland dem The Cardigans, Barbro “Lill-Babs” Svensson och (postumt) Calle Jularbo.

Jag säger inte att någon i de redan utvaldas skara inte borde vederfarits äran. Men ja, jag hävdar med största bestämdhet att det är upprörande att man gått förbi Povel inte en utan FYRA gånger!

Den som upplevt Povel Ramel på scenen är en rikare människa. Själv hade jag turen att växa upp med Knäppupp-älskande föräldrar. Och eftersom det var svårt att få barnvakt fick ungen (jag) följa med till den närbelägna stad där Felix Alvos Blåställ restes – ja, det var så det kallades, cirkustältet på vars scen man såg Knäppupp-revyerna och mötte musikhistoriska storheter med komiska supertalanger som Martin Ljung, Brita Borg, Leif Asp, Birgitta Andersson, Hans Alfredson och Monica Zetterlund. Listan kan göras mycket längre. Härligt var det, utan undantag!

Senare i livet såg jag Povel så snart det var möjligt: tillsammans med Beppe Wolgers på Orionteatern, med Wenche Myhre på Börsen, med Sven Olssons trio på Djurgårdsbrunn, i ”Tingel Tangel” på Tyrol för att ta några exempel. Min första LP med musiken från ”På avigan” slet jag ut, mycket på grund av ”Den sista jäntan” som Povel skräddarsydde för Monica Z och ”Håll musiken igång” som de båda gjorde som oförglömlig duett.

Alla dessa fantastiska musikupplevelser som har sin upprinnelse i den Ramelska hjärnan – hur kan de ha undgått Anna Charlotta Gunnarsson och de andra i SMHoF:s jury? Det kan omöjligt handla om ungdomligt oförstånd, juryn är snarare medelålders. Och visst inser jag att dagens 20-åringar inte tillhör fanklubben. Men särskilt om man själv är verksam i och rent av är en auktoritet inom underhållningsbranschen måste man veta, måste man inse hans storhet! Hade han så att säga ”fötts på engelska” hade han varit världsberömd.

Grundtanken bakom SMHoF är att ”hylla rikedomen i den svenska musikskatten och att bygga broar mellan generationer”. Man ska också ge ”ett erkännande till personer som lagt grunden för svensk populärmusik och därigenom inspirera till nyskapande och utveckling inom musiken.” Bra! Povel Ramel passar perfekt.

Det är dags att starta en regelrätt kampanj inför valet 2018. Ska vi bilda en lobbygrupp? Mailbomba jurymedlemmarna? Tipsa dem om att Povel finns både på SVT Play, Spotify och Youtube? Ställa oss och demonstrera med plakat utanför Pop House (med Abba-museet) på Djurgården, där SMHoF är inrymt?

Det måste bli femte gången gillt. Man kan inte med bibehållen självaktning påstå att rätt medlemmar valts in så länge man förbigår ett av våra största genier, en nyskapande stjärna med glans som aldrig bleknar. Den skulle lysa upp hela Sveriges Music Hall of Fame.

Ge Povel Ramel hans plats i Sveriges Music Hall of Fame!