Monika Ahlberg om pandemin: "Minns knappt vad jag gjorde"

Matkreatören, föredragshållaren och kokboksförfattaren Monika Ahlberg, 60, är en av Sveriges mest lästa kokboksförfattare med 23 utgivna böcker där kokboken om Rosendals Trädgårdscafé sålt över 850 000 exemplar och som satte trenden för coffetable-böcker i var mans hem. Det är bara klassiker som ”Vår kokbok” och ”7 sorters kakor” som sålt mer. Monika är dessutom helt egenlärd kock med ett specialintresse för det närodlade och ekologiska men där även det estetiska får ta stor plats. 

Att författaren har många strängar på sin lyra råder det inga tveksamheter om. Monika är utbildad balettdansös och har arbetat som just det i bland annat Italien där hennes intresse för mat vaknade men när hon under sina dagliga joggingturer på Djurgården passerade Rosendals trädgård blev hon inbjuden i köket, blev förälskad i stället och blev sedan den som drev caféet vidare under några år. 

– Det var med kakorna det började vilket är komiskt eftersom jag älskar mat mer än kakor säger Monika med ett skratt.

– Min farfar var bagare och baka är inget man lär sig, mat kan vem som helt lära sig att laga enligt ett recept men bakning är en kemisk process och känslan måste finnas där. Jag kan lära vem som helst att laga mat men inte att baka. 

Hon träffade skådisen Thommy Berggren som ung och fick sonen William och sedan tvillingflickorna Rakel och Beata. Paret levde tillsammans i drygt 30 år men bröt upp 2013 och Monika kavlade upp ärmarna och fortsatte driva sitt café på Rosendal. Där stannade hon till 2000 för att sedan starta Café Monika Ahlberg på Thielska Galleriet några år senare och har blivit kvar där sedan dess.

 Under pandemin blev det en rejäl dipp då det knappt kom några gäster men till skillnad från sina konkurrenter valde de trognaste gästerna ändå att komma och sitta utomhus på avstånd vilket gjorde att verksamheten inte avstannade helt.

– Vi hade stängt på Thielska Galleriet två månader första våren, jag förstod ganska tidigt att det skulle bli allvarligt, jag hade planer på att göra en ny kokbok men det blev som en blöt filt över allting.

Monika stängde in sig i lägenheten på Östermalm, tog sina dagliga promenader men var för övrigt hemma och upplevde perioden som ett enda stort vacuum.

– Jag minns knappt vad jag gjorde, minns ingenting, det jag kom ihåg var att jag lagade enorma mängder luncher som tog tid, tittade på Folkhälsomyndigheterna på TV varje dag klockan 14 och rensade garderoberna. Jag hamnade i något slags förlamat tillstånd, fick ingen hjälp av staten heller men tog tag i den lilla personalstyrka jag hade kvar och vi fördrev tiden med att storstäda kök och källare.

­– När vi sedan öppnade igen i slutet av maj byggde vi ett utekök där gäster kunde handla och fika utomhus, köpa soppa och sitta. Det ökade försäljningen och besökarna kom tillbaka, nu går det bra igen men vi tappade förstås en stor del av omsättningen.

– Jag minns att jag där, under en period under pandemin, promenerade från Östermalm till Gamla stan en tisdagsmorgon kl 10, passerade Strandvägen och vidare mot Österlånggatan. Jag mötte inte en enda person på hela vägen. 

Nu är hon fullvaccinerad men hade en jobbig upplevelse av sprutan då det började surra i halva kroppen och hon fick svarta svullnader på armen. Hon blev kvar i tre timmar på platsen där hon fick sprutan och trodde först det var en allergisk chock.

– Jag trodde jag skulle dö men det var ingen allergisk chock vilket var tur, men jag vill ändå uppmana alla att vaccinera sig om man har möjligheten.

Som 60-åring njuter hon av att tillbringa tid i bostaden Marbella där hon lagar mat, tar långa promenader och botaniserar i stadens marknader och har blivit farmor. 

– Min son William har fått en dotter för ett år sedan, sedan, Alice. Det är fantastiskt och hon är så glad och skrattar mest hela tiden. Just nu är den lilla familjen i mitt lilla townhouse i gamla stan i Marbella och ska stanna där till oktober, och jag kommer ner de sista veckorna, så underbart!

Och åldrandet då? Krämporna och förfallet?

– Man måste ta hand om sig så gott det går, man får inte tappa sugen, jag är noga med bra produkter och jag rör på mig hela tiden, en promenad runt Djurgården varje morgon. Då betar jag av samtal och så håller jag på i min lilla trädgård, rensar ogräs och klipper gräs. Jag ser mig ha en liten taverna i Marbella på äldre dagar, gärna med någon jag kan dela livet med.