Robert Wells om beslutet: "Det var ett riktigt uppvaknande"

Musikern Robert Wells, 60, syntes länge bakom andra artister som Jerry Williams och Lill-Babs men slog igenom stort i programmet ”Så ska det låta” men släppte innan det, låten ”Upp på berget” som blev en stor hit och hamnade på Svensktoppen 1986. Han har även blivit omättligt populär med sina konsertturnéer ”Rhapsody in rock” där drygt 1.850.000 har sett honom uppträda.

Under många år har han haft en vision om att få göra en pianoserie med ny, klassisk musik och det är en dröm han precis iscensatt nu.

– Det var en av mina 60-årspresenter till mig själv. Jag har drömt om det länge, att få åka till Prag och spela in modern, klassisk musik med deras filharmoniker och tidigt i höstas var jag där och kom hem rätt nyligen. Jag har gjort musik därnere som vi nu sitter och mixar och det var fullständigt magiskt att få spela in det i Prag, en 56-mans orkester. En målbild jag haft länge.

Den 29 april släpptes finallåten ”Moving Art” ur serien och den 27 maj kom ”Songs without Words” från rykande färska EP:n med samma namn där Robert vill inspirera nästa års generation pianoungdomar.

– Vi var helt klara, jag och Anders Berglund och Peter Harrysson var skitnöjda, hade satt sista ackordet i princip. En jätteshow vi hållit på med i sex månader och repeterat och precis när vi ska åka in till programmet ”Efter fem” för att prata om detta ringer de från TV4. Vi kunde inte komma dit på grund av Coronan, det var som en dålig film. Detta var mars 2020 och vi trodde det skulle vara rätt kortvarigt, vi sköt upp showen till september med det funkade inte då heller.

Musikern bestämde sig, när han insåg att detta skulle pågå ett tag, att göra något nytt, att öva ännu mer. Att gå tillbaka till grunderna, öppna upp alla sina pianoböcker och öva, öva, öva. Tiden fanns och möjligheten öppnade sig.

– Upp på morgonen, ta en kaffe, ut och springa en vända och sedan öva, stenhårt två, tre timmar varje dag. Jag spelar bättre nu än innan pandemin tack vare all övning förstås.

I sommar blir det två föreställningar på Dalhalla med sex gästartister. I dagsläget är Anders Bagge och legenden Charlie McCoy från USA klara och så tillkommer det fyra gäster till.

– Jag kallar det Celebration Tour av två anledningar, dels är det trettionde turnén, dels ett firande av mig själv, jag har fyllt 60 så det är verkligen ett celebration, ett firande med fyrverkerier och allting, det ska bli fest.

Åldrandet är inget som bekommer Robert, han tränar och springer en del, han sprang New York Marathon när han var 54 och springer några mil i veckan för att hålla sig i form.

–Jag gillar ju att spela och har aldrig partajat hårt, aldrig rökt en cigarett, jag är inte intresserad av det och jag struntar i om andra gör det men det är inget för mig. Att hamna i en grupp och stå och supa i en bar, för mig är man en svag själ om man inte vågar säga att man inte gillar det. Jag tänker på Charlie Norman, han var 70 år och jag var 28, vi jobbade tillsammans och han försökte lära mig att dricka whisky. Det sprack ordentligt och han tyckte nog att jag och bandet var riktigt dåliga partajare men trots att Charlie kunde ta en whisky extra så var han alltid sist i säng men först upp till frukost.

När familjen, som består av hustrun Maria och sönerna Oscar, 26, och Theodor, 24, vill njuta av ledighet ordentligt åker de till huset i Falkenberg.

– Detta blir dock en speciell sommar, båda våra söner har fått jobb utomlands. Oscar jobbar med sin tjej på ett resebolag i Alcudia där de uppträder och kör shower. Teddy har fått jobb som ljus och ljudtekniker på Cypern så de är borta säsongsvis. Så är inte bara skitkul att de är utomlands heller förstås.

– Ungarna idag har det väldigt tufft med bostadsmarknaden, jag var 16 när jag flyttade hemifrån. Sådant händer inte idag. Jag var i och för sig en farbror redan som liten. När jag var 11 år och skulle döpas var min största idol Arthur Rubinstein, en av världens främsta pianister, då ville jag byta namn för Wells lät så poppigt men mamma sa nej förstås.

Maria och Robert har varit ett par i 28 år, de gifte sig 2010 och var tillsammans 16 år innan de knöt hymens band och Maria, som är sångerska, har tillsammans med Robert gjort små, intima spelningar för max 50 personer under pandemin. Då har de packat in instrumenten i bilen och gett sig i väg.

– Maria har under pandemin utbildat sig till lektör och har även börjat läsa in ljudböcker. Jag läser inte ens böcker men tycker det är jätteroligt att hon gör sin grej. Under våra turnéer med Rhapsody är hon med sin grupp ”The Volacettes” och det var så vi träffades egentligen, via musiken.

Och gällande pandemin och de mentala utmaningarna den fört med sig för många, har pianisten ändå klarat sig bra.

– Det var jättebra att inte stressa runt, att ta vara på sig själv, att hitta lugnet och jag tänker aldrig mer komma tillbaka till den stress som var förut. Det var ett uppvaknande och jag har varit och nosat på den där väggen, tror det var Jerry Williams som sa till mig ”Du måste träna”. Sedan dess har jag alltid plockat med mig joggingskorna.