Visst är det märkligt att vi söker oss till dödligt våld

Valet är överståndet, resultatet oklart och frågorna obesvarade. Hur kunde det bli så här? Och vad händer nu?

I valrörelser – jag har varit med om många – hör det till spelet att oppositionen målar verkligheten i dova färger medan den regerande sidan utnyttjar palettens ljusa nyanser. I den delen var den nyss avslutade valrörelsen inget undantag.

Men hur formas vår världsbild, bortsett från att vi starkt påverkas av den egna ekonomin, eventuell bostadsbrist och allmänna fysiska skavanker?

Här på News55 har jag i en tidigare krönika irriterat mig över att nyhetsmedia så gärna frossar i olyckor, död, skandaler och konflikter. De må vara verkliga och sanna men lika sanna och verkliga är ju genombrott i medicinsk och teknisk forskning, allt fler överlevande små barn och ökad läskunnighet i tredje världen. Men i de flesta mediers skruvade logik är goda nyheter ofta ointressanta nyheter.

Förr i världen, påstås det, stod bildning högt i kurs. Att kunna recitera dikter, spela ett musikinstrument, känna namnen på växter och fåglar samt till exempel veta vad som hände 1866 (ståndsriksdagen avskaffades) var självklarheter.

Kunskap är ingen svåråtkomlig källa i dag men listan över de mest sålda böckerna i Sverige toppades 2017, liksom tidigare år, ändå av svenska deckare eller kriminalromaner. Lagercrantz, Kepler, Läckberg, GW Persson, Lapidus, Jungstedt, Rudberg…

Jag avser inte att moralisera över läsvanor och flera av dessa författare skriver både underhållande och bra. Men visst är det märkligt att vi år efter år söker oss till dödligt (underhållnings-)våld.

Det intressanta i dessa deckare är egentligen inte morden eller det tröttande polisarbetet, utan de parallella historier som löper och som samtliga handlar om ”vardagspusslet”.

För inte nog med att det kan vara livsfarligt att vistas på Gotland (många deckare utspelar sig där) eller bo i regniga Ystad så har böckernas polishjältar och -hjältinnor ett smärre helvete med trassliga relationer, smitthärdar på dagis, inställda busslinjer, resursbrist i skolorna, väntan på höftoperation och oro för hur gamla pappa behandlas på äldreboendet.

Att år efter år läsa om detta elände, som till stora delar också är verkligt, påverkar sannolikt vår bild av samhället. En ”skönlitterär” bok med sympatiska karaktärer tränger dessutom in djupare under huden än SR:s och SVT:s debattprogram.

Min gissning är att många genom dessa böcker uppfattar situationen i Sverige som snudd på hopplös. Möjligen finns här också en ledtråd till Sverigedemokraternas remarkabla framgångar.

Jag röstar själv på ett parti som är starkt kritiskt till samhällsutvecklingen men väljer numer bort deckare till förmån för faktatidningar med annan nyhetsvinkel (som Forskning & Framsteg och Axess) och historiska romaner, som också ger ett annat perspektiv på tillvaron. Det var inte alltid bättre förr…

Nej, valarbete och röstning handlar inte om att förneka fakta, däremot om att finna lust till engagemang och förändring. Så om det ökade valdeltagandet får fler att vilja arbeta politiskt är mycket vunnet.