Hitlers gömda och glömda ubåtar

Skydd behövdes

På tyskt målmedvetet manér projekterades en serie ubåtsbunkrar på väl valda ställen runt om i Tyskland och i de ockuperade länderna. Här skulle ubåtarna kunna både rustas och skötas om utan att riskera att träffas av fientlig bombning.

I Hamburgs inre hamn projekterades två ubåtsbunkrar – Elbe II och Fink II – där den första låg längre in i hamnen och rymde två dockor rymmande tre ubåtar i varje.

Snabbt bygge

Byggnationen an Elbe II började i slutet på 1940 och var klart för användande redan i mars 1941.

Det var inget ödmjukt bygge. Fritt från estetiska element var det en massiv betongbyggnad med tre meters betongtak vilande på 2,5 meters betongväggar skulle verksamheten kunna pågå, helt utan att påverkas av externa faktorer.

Trots alltmer ihärdiga bombningar av Royal Air Force, stod den massiva byggnaden pall för både träffar i närheten och några direkt-träffar. Det enda skada som skedde var när en direkt-träff utanför en av ingångsdörrarna, lyckades blåsa in dörrbladet. Annars stod Elbe II intakt ända in i krigsslutet.

Rivning och renovering

När så Karl Dönitz undertecknade Tysklands totala kapitulation den 8 maj 1945, började ett monumentalt renoveringsarbete av det sönderbombade Tyskland. Men freden ville också sopa bort så många spår av den onda krigstiden som möjligt, och däribland självklart alla bunkrar som byggts.

Ubåtsbunkern Elbe II var en av många 1000 byggnader som stod på listan över rivning. Men först skulle de tre ubåtar som hade blivit kvar i bunkern vid krigsslutet, skrotas på plats.

Blev för dyrt

En del av de tre båtarna demonterades innan kostnaderna blev för höga och tiden rann iväg. Beslut togs därför att spränga bunkern med båtarna kvar däri.

Men trots noggranna försök med stora sprängladdningar, stod betongen pall för rivningsförsöken. Vid ett sista försök lyckades ingenjörerna spräcka det tre meter tjocka taket men inte mer än att den ena takhalvan lade sig ovanpå ett av ubåtstornen.

Och så blev det stående. Ubåtsbunkern Elbe II övergavs och annan verksamhet flyttade in på området där bunkern låg och med tiden glömdes det bort av de flesta, vad det var som dolde sig i den halvt raserade betonghögen.

Oväntad upptäckt

I början på 1980-talet höll journalisten Jak P. Mallmann-Showell på att samla in material och intervjuer till en bok om Hitlers ubåtar. I hans forskning dök det upp en mapp med information om en ubåtsbunker inne i Hamburgs hamn, som han tidigare inte hade haft någon kunskap om.

Dokumenten i mappen berättade historien om bunkern Elbe II samt att försöken att riva den, hade avslutats efter ett flertal misslyckade försök.

Men dokumenten berättade också att under betongmassorna låg fortfarande tre halvt intakta tyska ubåtar kvar på sina slipar.

Jak P. Mallmann-Showell trodde knappt på vad han läste. Men en kontakt senare med hamnmyndigheterna i Hamburg, fick han bekräftat att allt stämde.

Det var en stor dag när han för första gången, tillsammans med en hamn-anställd som en gång jobbat i bunkern, fick kliva in i mörkret och återupptäcka de tre bortglömda tidsdokumenten som mycket riktigt låg kvar på sina platser.

Efter en noggrann dokumentation av både ubåtarna och bunkern själv, hade Jak P. Mallmann-Showell fått ovärderligt material till den båk som han några år senare gav ut.

Att ha ett så pass levande minne kvar från andra världskriget som Elbe II, kan tyckas vara ett minne som skulle bevaras till framtiden.

Men byggnaden var så pass skadad efter alla rivningsförsöken och taket som de facto bara vilade på en av de alltmer rostiga ubåtarna, riskerade att falla ned på någon av alla de skattsökare som årligen olovligt besökte bunkern i jakt på troféer.

Alla spår borta

Idag är så slutligen Elbe II blott ett minne. Byggnaden sandfylldes först innan betongen smulades sönder bit för bit med hjälp av hydraulik och i viss mån explosiviteter.

Så vet du inget, så ser du inga rester kvar av Elbe II idag. Men under modern asfalt och betong så ligger fortfarande tre ubåtar från andra världskriget, väl inpackade i ett sandmausoleum i väntan på framtiden.

Läs mer om den bortglömda bunkern här

Här kan du köpa boken om Hitlers ubåtsbaser