Anita Lindblom och Gunnar Wiklund hyllas på Berwaldhallen

Tragedin Gunnar Wiklund

Gunnar Wiklund var en skandalomsusad stjärna. Wiklunds låtar tog sig in på Svensktoppen hela 37 gånger, och “Nu tändas åter ljusen i min lilla stad” blev kultförklarad. 200 000 gånger gick svenskarna till skivbutikerna för att köpa singeln.

Gunnar Wiklund fann kärleken i Anita Lindblom, men deras äktenskap varade bara ett halvår. Det var bara en av många problem som hemsökte hans korta liv.

Wiklunds framgång på scenen hindrade honom inte från att dö utblottad 1989, efter en serie kärleksmisslyckanden, dåliga affärer och problem med Skatteverket och med hälsan. Han hann bara bli bara 54 år innan cancern tog honom.

Tragedin Anita Lindblom

Anita Lindbloms första genombrott 1957 kan mycket väl ha spelats noll gånger på radion, eftersom “När den svenska flickan kysser, kysser hon med öppen mun”, ansågs allt för utmanande.

Lindbloms uppgång sammanstrålade med amerikanskan Marilyn Monroes sista år. Och likt den amerikanska popikonen gick Anita Lindblom till storms mot de rådande pryda ordningarna, fast på den svenska hemmaplanen.

Mest känd är hon ännu idag för “Sånt är livet”, som hon spelade in 1961, en svensk cover av “You Can Have Her”.

Skatteverket jagade även Anita, som flyttade utomlands på 80-talet och dog i Frankrike under coronapandemin 2020. Hon blev 82 år gammal.

Hyllningen till Anita Lindblom och Gunnar Wiklund

På Berwaldhallens scen får Anita och Gunnar liv igen, återupplivade av Maria Knutsson och Pär Sjölander. Knutssons riviga självsäkerhet förtrollar, Sjölanders bastoner får den åldrande publiken att resa sig i stående ovationer.

Det är mörka teman som avhandlas mellan låtarna. Anita och Gunnars tragiska liv och dödsfall skojar de frisk om. Det låter mörkt. Men det är det inte. Det är underhållning åt nostalgiker när den är som bäst.

Salongen var fylld av seniorer som minns dessa stora artister från sin ungdom och nu kunde njuta av fantastiska visor.

Det var inte för inte som ett trettiotal av deras sånger låg på Svensktoppen under deras glansdagar. Både Maria Knutsson och Pär Sjölander gjorde strålande röstlika tolkningar där vemodet spelade första fiol.

De sorgsna sångerna från deras ungdom får en helt ny, nästan ryslig innebörd när vi vet hur sagan slutade.

Besökare från Uppsala: “Jag blir nostalgisk”

Sammantaget en mycket trovärdig föreställning, om man ska tro besökarna. I pausen vänder vi oss över axeln till Benny Andersson från Uppsala, som rest till Stockholm för att återuppleva låtarna från sin ungdom.

“Jag är här för att lyssna på de här låtarna som jag hörde under min barndom. Min mamma lyssnade på dem på radion när jag var ung. Det sitter kvar”, säger han.

Särskilt Maria Knutsson är övertygande, tycker han.

“De är väldigt lika på rösten, det är imponerande”, säger Benny Andersson.

Han tycker att både hon och Pär Sjölander gör en övertygande tolkning.

“Hon var mer rivig, han var lite mer lugn. De har de fångat bra. Jag blir så nostalgisk”, säger Benny Andersson.

Maria Knutsson: “Den största vi haft”

Efter föreställningen träffar News55 Maria Knutsson i publikvimlet. Det går knappt att genomföra intervjun. Gång efter annan avbryts vi av att besökare kommer fram och tackar och hyllar föreställningen. Knutsson niger och tackar.

“Anita Lindblom var en av de största artisterna vi haft i det här landet genom tiderna. Att hon inte är invald i Music Hall of Fame är så sorgligt. Jag hoppas att de (åhörarna) tycker att vi för hennes arv vidare och gör henne rättvisa”, säger Maria Lindblom.

Hon är ödmjuk med att det bara är en tolkning.

“Jag är inte Anita och försöker inte vara det. Men jag vill väcka minnet av henne och hennes storhet, i både glädje och sorg, till liv igen”, säger Maria Knutsson innan publiken på nytt vill fram och gratulera.

Läs mer om ekonomi:

Örjan betalade 160 000 kronor för mycket för sin el

_ANNONS