Cay Bond: Så har mode blivit politik

De är välutbildade och är noga med att visa vad de kan. De vill förändra modemarknaden. Deras modeuttryck är inte nådiga. De innehåller mycket dramatik, en spegling av vårt samhälle. Hållbarhet har redan blivit ett uttjatat ord som tolkas på olika sätt, men nu är man noga med att utgå från ett miljövärdigt material. Den nya generationen formgivare är inne på att helst tillverka lokalt eller i Europa för att kunna följa sin produktion och undvika långväga miljöfarliga transporter. De är också måna om att bevara lokala hantverkare , tillskärare, sömmerskor och skräddare, men också följa ny svensk teknik.  Det är dags för branschen att inse att marknaden förändras i en rasande takt, butiker får ett annat värde och bör vara en inspirationskälla för konsumenten. Att handla måste återgå till att vara lustfyllt och inte vara en jakt på att shoppa så mycket som möjligt, utan eftertanke till oförskämt låga priser. Mellanskiktet av svenska modevarumärken såsom FilippaK, Hope, Grandpa, ACNE, A Days March, Arket, Stylein , ATP som är kvalitetsmedvetna , är tvungna att inrikta sig på att fokusera på kundens upplevelse genom att erbjuda personliga varor. Det är ju trots allt så att kläder avslöjar vilka vi är innan vi ens har öppnat munnen, exempelvis vilken inkomstklass vi tillhör, vilken kunskap om design vi har, vilken stil vi föredrar, vad vi gör på vår fritid osv. ”Rätt” kläder kan vara helt avgörande i en jobbintervju eller till en date! Mode är både en flykt och samtidigt ett uttryck.  Med andra ord är våra modeval verktyg för både överlevnad och framgång.

De internationella modehusen som grundat modehistorien drabbas naturligtvis av samma verklighet, men med sin gedigna bakgrund är de bättre rustade att förändra. Hos dem råder det ingen tvekan om formgivarens betydelse ej heller om kvalitetskrav. Man är noga med att särskilja haute couturen från de serietillverkade kollektionerna, det som kallas prét à porter, dvs konfektion. Klassiska modehus såsom Chanel, Dior, Ricci mfl. utgick från haute couturen och tillförde senare på 60-talet en prismässigt lättillgängligare kollektion, dock i begränsat antal.

Skapandet har aldrig varit så lustfyllt som nu eftersom nya möjligheter har väckts till liv. Under pandemin har de sedvanliga catwalkvisningarna gjort avbrott och istället kommunicerat nya begränsade kollektioner digitalt med den påföljden att modefotografiet kunde uppleva en renässans. Bilden med känsla för det äkta uppmärksammades mer än någonsin, fotografernas fantasi flödade och de kunde ta igen lite av det som gått förlorat genom modetidningarnas sparsamma utveckling. Det har fått duga, men det är inte optimalt, inget går upp emot att uppleva en vacker form, en rolig siluett i läckra tyger, i natura. Mode är ju fysiskt och alla upplever ett material och en form på ett personligt vis. Vilket vid närmare eftertanke, gör e-handeln komplicerad och skapar alltför många returer som genom transporter definitivt inte är hållbart! Däremot är det en oerhört spännande att följa filmade presentationer digitalt. De har ofta en konstnärlig touch och är oerhört välgjorda! Det är minst sagt en kompetent upplevelse till det fysiska modemötet. Ett aktuellt exempel är danska modemärket Henrik Vibskov som lag ut sin magnifika presentation inför Våren 2022 på YouTube.

Så här års börjar man normalt presentera kommande vår och sommarmode på catwalken. Nyligen avslutades presentationer av den kommande vårens herrmode. Och jag kan konstatera att fritidskläder, med mer eller mindre personlig styling, blir det vi kommer att få se. Här i Skandinavien brukar danskarna vara först ut med Copenhagen Fashion Week, där både danska och vissa svenska modedesigners samsats. Senast jag var i Köpenhamn, innan pandemin, presenterades vår 2020. Jag fäste mig snabbt vid Carin Rodebjers kvinnliga och tidlösa former, Custommades lustfyllda accessoirer till samstämda modeplagg och även Baum&Pferdgartens lättburna och lekfulla stil för både henne och honom. Svenska Dagmar var då redan aktivt aktuell med miljöanpassat mode. De var först med att öppna en butik miljömedvetet mode i Stockholm. Vi skall heller inte tala om svenska Selam Fessahaye, som gjorde sin debut i Köpenhamn med en fantastisk vacker, fantasifull och eklektisk kollektion för hösten 2020. Ser jag nu tillbaka på dessa kollektioner, konstaterar jag hur tidlösa de är och att man skulle ha kunnat hoppa över 2020 och ändå vara aktuell för 2021. Precis så är också tidens anda. Det är inte ¨det senaste¨ som styr utan snarare ett genomtänkt och välgjort mode som gäller. Kolossalt många konsumenter har upptäckt och vant sig vid värdet av kvalitet och handlar mer än gärna vintage, eftersom det är en möjlighet, om man har en begränsad ekonomi, att handla designmärkesplagg och dessutom, om man följer modet, lättare att få vara ensam om en läcker kréation. 

Nu har mode även blivit politik eftersom vi visar vår ståndpunkt genom våra val av de kläder vi handlar.  Den största förändringen handlar om konsumenters medvetenhet om miljö, val av material och inte minst mänskliga rättigheter. Var är plagget producerat och av vem? Med den påföljden att massproduktion, det som är de stora modekedjornas hela affärsidé, kan knappast kan bli mer omodernt. Tänk nu inte direkt….ja,men folk har inte råd! Det stämmer inte, folk har råd att handla rätt pris till rätt vara, men man har inte råd att handla ett lågt pris som ofta innebär miljöovänliga produkter, vilket får dyra konsekvenser för vår miljö. Dessutom får man inte glömma att handlar man alltför billigt, handlar man ofta mer av detsamma och då kan man lika gärna betala vad det kostar för En klanderfri produkt. 

Helt klart är att mode är en världsledande industri och ett gigantiskt ämne. Vi förväntar oss nu ett nytt avsändarsystem där man på etiketten snabbt får reda på designernamn, ursprungsland, materialdeklaration, förutom tvättråd.

Mode är dött, länge leve modet!

Bildtext: Från vänster bild Carin Rodebjer, Baum & Pferdgarten, Selam Fessahaye. Foto: Senay Behre