När barnet vänder ryggen – en förälders största sorg

Vi förväntar oss att familjebanden ska hålla livet ut. Ändå finns det många föräldrar som i äldre dagar tvingas leva utan kontakt med sina vuxna barn. Förlusten är ofta dubbel – både barnet och barnbarnen försvinner ur ens liv. Men varför händer det, och går det att hitta tillbaka till varandra?

Läs även: Återhämtning som verkligen fungerar – hitta vilan du behöver

Varför tar barnet avstånd?

Varför ett barn väljer att ta avstånd från sina föräldrar kan bero på många faktorer. Det är ofta en komplex och smärtsam process, och orsakerna varierar från person till person.

En vanlig anledning är en historia av missbruk eller misshandel. Det kan handla om fysisk eller emotionell misshandel som barnet utsatts för. Även om misshandeln har upphört kan de psykologiska såren leva kvar och leda till att den vuxne känner att den enda vägen till läkning är att bryta kontakten.

Men att barnet upplever kontrollerande beteende är en lika vanlig orsak. Vuxna barn som känner att deras föräldrar fortfarande försöker styra deras liv, beslut och relationer kan till slut känna att avstånd är nödvändigt för att kunna leva ett självständigt liv. Detta kan även inkludera att föräldrarna inte respekterar barnets gränser.

Att ett vuxet barn tar avstånd är sällan ett impulsivt beslut utan snarare kulmen på en lång process där barnet har försökt lösa problemen utan framgång. Det är ett svårt val som ofta medför sorg och skuld för alla inblandade parter.

En vanlig förklaring är att vuxna barn i 20–30-årsåldern börjar bearbeta sin uppväxt. Det behöver inte ha funnits några problem i barndomen eller under tonåren.

Caroline Erkers, legitimerad psykolog vid SVE KBT i Stockholm, berättar för tidningen M-Magasin att hon ofta ser problematiken som en kulturkrock och en kalibrering av värderingar. Hon säger att allt fler vuxna barn väljer att klippa banden med sina föräldrar. Hon betonar att det inte alltid handlar om något enskilt trauma.

“De mammor jag möter är ofta väldigt oförstående inför det som hänt”, berättar Caroline Erkers.

Hon berättar att ibland har föräldrar fått en anledning till brytningen som de inte håller med om eller så vet de inte alls varför barnet tagit avstånd. Ofta känner de sig orättvist anklagade.

“Efter att ha pratat med både mammor till barn som brutit med dem och barn som upplever situationen som ohållbar, märker jag att konflikten inletts när barnet börjat skapa sin vuxenidentitet. För en del inträffar det runt 18, för andra kan det ske vid 27”, säger Erkers.

Att navigera i relationen med sina vuxna barn kan vara svårt för många föräldrar. Många känner sig vilsna när de försöker balansera behovet av att stötta sina barn med de ofta oklara gränserna i en vuxen relation.

Utan en tydlig vägledning är det lätt att göra misstag. En förälder kan oavsiktligt ta för stor plats, försöka styra för mycket men också uppfattas som för distanserad och ointresserad.

Studier tyder på att vad dagens unga vuxna betraktar som kränkande och traumatiskt har förändrats och blivit mer omfattande jämfört med tidigare generationer.