Aina Bergvall: Därför borde jag sakna mina myggbett

Myggen älskar mig nämligen. Det är mig de söker upp trots att det kan finnas många blodfyllda individer att välja på när en mygga är sugen på ett skrovmål. Men det är till mig de kommer. Jag slår ihjäl dem så gott det går och jag hinner, fast det hjälper föga: ilsket kliande kulor har jag kvar som minnen av våra möten. Och som det kliar!

Sverige har haft en mycket framstående myggforskare: Walborg Thorsell. Hon kallades ”damen med myggorna” och var förmodligen ända till sin död 2016 lyckligt ovetande om att jag var en utmanare om den titeln. En gång träffades vi i alla fall. Och jag sa som det var: jag avskyr de där flygande tortyrinstrumenten du vet allt om!

Walborg visade då upp sin medhavda bur. I den fanns ett rejält gäng myggor och ett hål lagom stort för en människoarm. En resårmudd var ”dörr” och den var stängd – tills Walborg stoppade in sin arm för att ge sina vänner lite näring. Medan det blodiga kalaset pågick tittade hon vädjande på mig.

-Se, sa hon, se så fina de är! Titta på vingarna! Nog måste du väl hålla med mig om att de är vackra?

Walborg övertygade mig inte. Min hatrelation till mygg förblev oförändrad.

Likväl har något ändrat sig.

De är inte alls lika många längre. Den här sommaren har jag knappt fått ett enda myggbett. Vilket jag naturligtvis är innerligt glad och tacksam över. Har inte tänkt så mycket på saken, bara noterat faktum.

Då påpekar någon att det inte är lika mycket flugor som vanligt heller. Nästan inga bromsar. Glest mellan getingarna. Och relativt få fjärilar. Dessutom ser vi inga svalor!

Svalornas flyguppvisningar mot sommarhimlen handlar oftast om insektsjakt. Men finns inga villebråd får jägarna också problem. Och i det här fallet är det direkt illavarslande för mänskligheten.

Antalet insekter har minskat dramatiskt i hela Europa. En undersökning visar att flygfäna blivit 78 procent färre i Tyskland på tio år. Tittar man på förekomsten av fjärilar har de blivit mellan 30 och 50 procent färre. Balansen i naturen är allvarligt rubbad, och det är klimatförändringarna som är orsaken. Med dem har många insekter förlorat sitt naturliga habitat, de har helt enkelt blivit hemlösa! Svåra perioder av torka, kraftiga regn, stora skogsbränder och kalhyggen ställer också till det för dem. Den vetenskapliga tidskriften Nature har publicerat mängder av statistik i ärendet.

Nu kan man ju tycka vad man vill om insekter, men faktum är att det är nyttiga djur. De är inte bara viktiga i fåglarnas näringskedja, de pollinerar våra växter och de bryter ned dött material i naturen, till exempel. Ta bara en sån sak som att bristen på insekter är ett hot mot all chokladproduktion! Kakaoodlingarna är helt beroende av en sorts pyttesmå knottliknande insekter som pollinerare. I förlängningen är insektsdöden ett hot mot all livsmedelsproduktion.

Slutsatsen är att jag borde skämmas, åtminstone lite, och sakna myggen, betten och kliandet till trots. Om inte annat så för chokladens skull…