Nu är det inte längre syndigt för kvinnor att njuta!

Vår dotter fick på sin 20-årsdag ett (av mig sparat) kuvert med texten ”Till Ebba 20 år – från Ebba 9 år”. Under högläsningen gråt-skrattade alla i familjen, inte minst Ebba själv.

Jo, jag har svårt att slänga saker. ”Bra att ha-inställningen” är en del av mitt DNA: Därför är också somliga lådor och skåp fulla till bristningsgränsen.

Men ibland måste man rensa. Ingen annan kommer till exempel vilja läsa mina gamla reportage och krönikor. En dag tog jag därför resolut fram en stor plastsäck, plockade ut pärmar och mappar och….blev… sittande. Säcken blev inte fylld. Här fanns om inte guldkorn, så i alla fall en del läsvärt.

Särskilt en artikel från slutet på 1990-talet gjorde mig förbryllad, men samtidigt glad. Hade jag verkligen tyckt så? Hade det verkligen varit så?

Den handlade om att vi kvinnor borde vara mer generösa, unna varandra att ha det bra och njuta av tillvaron. Men att vi inte gjorde det.

Jag konstaterade i texten att det var helt ok att vara duktig, för att inte säga eftersträvansvärt. Att kvinnor skulle motarbeta varandra professionellt var – och är – inte min erfarenhet. Tvärtom. Jag har alltid haft lättare att samarbeta med andra kvinnor.

I mina kretsar älskade vi att prata om våra duktiga medsystrar, de som verkade klara allt. Med beundran lyfte vi också otursdrabbade systrar, de som blivit arbetslösa men tagit tillfället i akt och startat eget som butiksinnehavare, skribenter, hunduppfödare, tapetserare eller hotellägare. Då var vi extra generösa och eldade på under duktighetsbrasan.

Jag läser i samma artikel hur vi briljerade med vår alltför korta nattsömn, den fyllda agendan och bristen på fritid. Systrarna slöt alltid upp i samförstånd, nickade instämmande och gav beskäftiga råd om hantering av negativ stress. Ingen talade om meditation, yoga eller retreat.

Och om jag, på den tiden, ville gå till pedikyristen, manikyristen och massören eller få en ansiktsbehandling – kort sagt sådant som var ”onödigt och improduktivt” – fick jag inga applåder av systrarna. Detta var inget man pratade om i onödan.

Att då och då vilja fly vardagen och sjunka in i en värld av ansiktsmasker och närande krämer, få fötterna masserade och naglarna lackade… Nä, det var minerat område.

Gympa med Friskis & Svettis eller ett tufft träningspass med redskap uppmuntrades däremot. Vi måste ju ha kondition och muskler för att orka jobba ännu hårdare.

Jag vet att jag tog upp ämnet på en ”tjejmiddag”. Flera hade skrattat instämmande – och generat. För visst var det så. Det ansågs flärdfullt, lyxigt, onödigt dyrt, pinsamt eller fåfängt att lägga tid på det yttre skalet.

Idag erbjuder varje kvarter nagelvård, massage, ansiktsbehandlingar, yoga och exklusiv hårvård. Gärna tillsammans med ett glas champagne. Skamkänslan är definitivt borta! Det är helt accepterat att njuta.

Och minns ni den högljudda ”pigdebatten”? Då en stor del av systerkollektivet gick till hård attack mot de kvinnor som sade sig vara villiga att betala för att få hjälp med städning, fönsterputs, tvätt och strykning. Det ansågs osolidariskt att köpa tjänster av andra systrar. Att män alltid köpt tjänster av andra män låtsades man inte om.

Idag är RUT en självklarhet, matkassar kan beställas på nätet och levereras till dörren. Kemtvättarna syr i knappar och lagar fållar.

Det finns sådant som har blivit sämre, men en hel del har blivit bättre. Mycket bättre. Nu kan jag slänga artikeln, men tack för påminnelsen.