Sverker Olofsson: "Här står soptunnan idag"

Men det är i rollen som programledare för SVT-programmet Plus som de flesta känner igen honom. Det blev hela 23 år på konsumentprogrammet med den berömda soptunnan, och det är också en tid som han minns med värme.

Som pensionär är han fortfarande aktiv. Under pandemin har han gjort inspelningar för Vännäs kommun. I inslagen som finns på Youtube varnar han och ger tips för olika saker. 

Hur har du haft det i pandemin?

– Jag har haft det ganska bra. Däremot så har man fått umgås på ett annat sätt med barn och barnbarn. Jag kan också sakna vänner som det har blivit mindre kontakt med. Det är fruktansvärt att så många äldre människor har dött och inte ens fått ett besök hos läkare. Det är förfärligt!

Hur tror du att vi kommer att minnas den här tiden under pandemin?

– Jag kommer nog att minnas den som att jag hade det ganska bra men det är ändå en sorg. Många har farit illa och dött utan att det fanns anledning till det. Ett år för äldre är mer värdefullt än för någon som är yngre eftersom man har mindre tid kvar.

Till det som folk förknippar dig mest med, rollen som programledare för Plus. Hur minns du den tiden?

– Det var en gyllene tid. Programmet fick ett stort genomslag och jag hade en central roll. Det är inte alla förunnat att jobba med journalistik som hjälper människor. Det var oerhört stimulerande, särskilt när vi kunde hjälpa svaga och ensamma människor som blivit oschysst behandlade.

Ponera att du jobbade kvar på Plus, vad skulle du ta upp nu?

– Bra fråga. Jag skulle fortfarande ta upp det här med telefonförsäljning men också lån med hög ränta; att man fortfarande går med på det, säger han och fortsätter:

– Sedan skulle jag också ta upp, vad beror det på att glappet mellan höga och låga inkomster ökar. Vi går mot ett mer ojämställt och orättvist samhälle. Det är en ständigt aktuell fråga. Men också vad som händer med demokratin när det pratas så mycket om hot och våld, att folk blir rädda för vad som kan hända dem.

Du var programledare för konsumentvägledningsprogrammet i 23 år. Hur föddes idén om att du slängde dåliga saker i soptunnan och att du gick ut ur bild?

– Det var Erik Fichtelius som gjorde ett konsumentprogram i radio som berättade om att de gjort det i ett program i USA. Vi funderade på om det var något vi också kunde göra. Egentligen var vi lite tveksamma till om det skulle hålla måttet, eller om det blev töntigt, men det fungerade och vi fortsatte.

Vad hände med soptunnan?

– Haha, jo den står hemma i tv-rummet, Den är tv-bänk hemma hos mig. Det blev effektfullt att slänga saker, särskilt det som inte fick plats. Jag tror att tunnan är en av förklaringarna till att det blev så bra program. Tunnan blev min bäste vän kan man säga.

Vad skulle du vilja slänga i den idag?

– Jag skulle slänga sms-lånen och det som har med dålig telefonförsäljning att göra. Det händer faktiskt fortfarande att folk ringer och frågar hur de ska bära sig åt i vissa situationer.

Du är bland annat hedersdoktor vid Umeå Universitet. Titeln fick du för din förmåga att förklara och gör svåra saker enkla att förstå. Tycker du att det är din största styrka?

– Ja det tycker jag. Man ska inte rygga för komplicerade ämnen som till exempel pensioner. Vi jobbade både redaktionellt men också med bilder och grafik för att förklara.

Vad tycker du att du själv gjort bra som inte är lika känt för den breda massan?

– Jag gjorde många politiska debatter, bland annat inom EU-politik. Vi gjorde väldigt bra grejer från Umeå som man kanske inte tänker på så mycket.

Hur engagerar du dig efter att ha blivit pensionär?

– Engagemanget skiljer sig nog inte från förr, men när jag var anställd på SVT, inom public service, ja då fick man hålla sig neutral. Den stora skillnaden är att jag kan tycka och säga vad jag vill nu. Det är egentligen den enda fördelen, annars ser jag inga fördelar. SVT är en väldigt bra arbetsgivare.

Särskilt varmt om hjärtat ligger landsbygdsfrågor kontra mediefrågor.

– Jag tycker att man har råd med fel saker som att sänka skatten och ha ränteavdrag men inte att hålla skolor i liv på landsbygden. Det måste finnas pengar till grundläggande saker. 

Vad lockar med landsbygden?

– Det är att man har nära till människor, man hjälper varandra och har fler sociala kontakter här än i storstaden. Att ha lätt för att få tag i hantverkare är bara en av många fördelar med att bo på landsbygden. Jag bor i Vännäs och har 20-30 min till Umeå.

Dina kritiska krönikor här på News55 har en kritisk ton. Det kan handla om allt från sjukvård till landsbygd. Är du lika kritisk privat?

– Nej, verkligen inte. Jag har väldigt svårt för att bråka för min egen del. Däremot så tycker jag ändå att det är ganska roligt när telefonförsäljare ringer bara för att höra hur de resonerar. Detta eftersom jag vet att de inte lyckas pracka på mig något.

Hur kom du in på konsumentspåret från början? 

– Det var helt enkelt en chef som beordrade mig. Jag tänkte, vad i helskotta. Konsumentjournalistik var inte högstatus 1987. Men det var innan jag förstod vilket genomslag det skulle få och hur stimulerande det skulle vara. Men där och då betraktade jag det mest som ett straff.

Vad bör vi göra annorlunda i Sverige?

– Vi bör införa högre skatt på kapitalinkomster, från 30 procent till 45-50 procent ungefär. Sedan bör man successivt se över ränteavdragen men inte ta bort dem helt direkt för man får inte sätta folk på bar backe. Jag skulle satsa mycket på att utjämna mellan hög- och låginkomsttagare.

Har du märkt av ålderism i din bransch?

– Ja, jag har märkt att kollegor blivit utsatta, särskilt mot äldre kvinnor. Jag slutade vid 65 just för att jag inte ville bli en gammal stofil. De unga var duktigare och snabbare men jag hade bättre lön och det är ingen bra förutsättning. När jag gick i pension satsade jag på företaget “SverkerO” och gör en del jobb fortfarande.

Hur har synen på äldre förändrats tycker du?

– Det finns en ungdomskultur, en hausse som saknar motstycke. Bara under min livstid så har synen på äldre förändrats mycket till de äldres nackdel. Det är egentligen hela värderingsbatteriet, att det råder en slags ungdomskultur. Kulturen med influencers gynnar inte äldre med erfarenhet, men vi får också skärpa oss. Man får inte gamla till sig. Vi får inte bidra negativt till hur samhället utvecklar sig.