Supermodellen som gör upp med åldersnojan: "Det kommer så mycket fantastiskt med åldrandet"

Från supermodell till förespråkare för naturligt åldrande

Porizkova slog igenom som 15-åring och blev under 80-talet en av världens mest eftertraktade modeller, bland annat som ansikte utåt för Estée Lauder. Men med åren har hennes fokus förskjutits – från att sälja skönhetsprodukter till att ifrågasätta industrins fixering vid ungdom.

”Jag vill så klart se fräsch och fin ut, med härlig lyster. Men jag lägger verkligen ingen värdering i vad andra gör med sina ansikten. Man ska göra det man själv tror gör en lycklig och tillfreds.”

Hon poängterar att hon själv älskar att använda hudvårdsprodukter, men att de inte handlar om att försöka bli yngre, utan om att ta hand om den hud hon har.

En personlig resa genom förlust och återhämtning

I sin självbiografi No Filter berättar Porizkova om sitt liv – från tonårsåren som modell i Paris till sitt äktenskap med musikern Ric Ocasek, som varade i 28 år. När Ocasek oväntat gick bort 2019 stod hon plötsligt ensam och upptäckte att han lämnat henne utanför sitt testamente.

”Min svåraste tid i livet var mot slutet av 40-årsåldern, början av 50. Det var då mitt äktenskap föll samman, min store kärlek gick bort och jag upptäckte att jag började bli… som osynlig.”

Den känslan av osynlighet blev en drivkraft i hennes nuvarande engagemang. Hon vill inspirera andra kvinnor att våga ta plats och synas, oavsett ålder.

Sociala medier som livlina

En oväntad vändning i Porizkovas liv kom via Instagram, där hon började dela personliga reflektioner om åldrande och skönhet. Responsen blev överväldigande:

”Jag ville visa att livet vänder och blir ännu bättre, även när man åldras. Det är faktiskt helt fantastiskt som det är nu.”

Genom plattformen har hon inte bara återfått självförtroende, utan också träffat sin nuvarande partner, den amerikanske manusförfattaren Jeff Greenstein.

Att åldras med värdighet – och glädje

För Porizkova är nyckeln att vara ärlig med sina känslor och sitt utseende, utan att låta samhällets förväntningar styra:
”Det är inte så att jag sitter inne med hela receptet. Jag är bara ärlig i hur jag känner och hur det är att vara kvinna i 50–60-årsåldern. Jag vill synliggöra oss och på den vägen hoppas jag kunna inspirera fler kvinnor till att ta plats och låta sin ålder synas.”

I en tid när ungdom ofta framställs som den enda vägen till skönhet, blir Paulina Porizkovas budskap både befriande och nödvändigt: att styrkan i att åldras med stolthet ligger i att våga vara sig själv – med grått hår, skrattrynkor och allt.