Aina Bergvall: Därför är vi är tagna på sängen

Just nu rusar inflationen i vårt land, matvaror vi brukat köpa i åratal har blivit påtagligt dyrare och kanske tvingas man till en liten extra eftertanke: ska jag ta något billigare till fredagsmiddagen än det jag från början hade tänkt? 

När inflationen rusar i höjden kan vi vanliga konsumenter inte göra särskilt mycket mer än att försöka hänga med och samtidigt hålla ett öga på lockpriser och extraerbjudanden, trots att de inte alls är lika frestande som för bara några månader sedan. Man behöver inte vara mattesnille för att märka hur dyrt kaffet blivit, att till och med basvaror som knäckebröd och ost ökat påtagligt i pris, och inte bara i den butik där jag brukar handla. Att godis och sötsaker inte gått upp lika dramatiskt är en klen tröst. Vegetarianer kan möjligen glädjas åt att några enskilda varor i frukt- och gröntdisken blivit lite billigare, men de utgör undantagen. 

Det har, visar det sig, enligt Statitiska Centralbyrån gått nästan fyrtio år sedan Sverige upplevde en lika kraftig inflation, och vi är tagna på sängen. Elpriset har rusat, för att inte tala om chocken vi får när vi kör in på macken för att tanka bilen! Räntorna är, efter lång tid av stillastående, också på väg upp i rask takt och kan hinna fördubblas innan årets slut, om man ska tro expertisen – och det måste man väl … 

Eftersom både kött och fisk blivit påtagligt dyrare kan man tänka sig att vi i viss mån ändrar matvanor, kanske blir det mer korv och mindre biff på tallriken i sommar? Och den till midsommar obligatoriska sillburken blir i år inget inköp som känns ”nästan gratis” som annars är brukligt när vi ska storhandla till helgen. Det blir en dyr sommar! 

Mest äter vi ändå hemmavid. Restaurangbesöken är (förhoppningsvis) trevliga avbrott i köksrutinerna. Lite lyx mår vi väl alla bra av?! Fast krog måste också väljas med omtanke. Jag upptäckte nyligen att Sveriges enda trestjärniga restaurang enligt Guide Michelin, Frantzéns i Stockholm, serverar lunch för 4 200 kronor, exklusive dryck. Då måste man väl ändå få undra: hur ser den människa ut som kan njuta av den måltiden utan att skämmas? 

Kalla mig gärna surkärring eller moralist, men jag är en matglad och mestadels positiv människa. Fast jag tycker att det får finnas gränser. Tänk så mycket bra man kan åstadkomma för drygt fyra tusenlappar, saker som glädjer och hjälper fler, saker som håller betydligt längre än den tid det tar för käket att passera tarmkanalen. För även maten på Frantzéns lär förvandlas till skit, eller hur?