Äntligen semlor - men vad är "lyx"?

Min barndoms semlor var lite annorlunda: stora bullar med en liten gräddklick och en bit mandelmassa i mitten, inte större än en sockerbit.

Sen har de ju utvecklats – på gott och ont. Det goda: överflödet av grädde och mandelmassa! Det andra: diverse löjliga varianter, man kan hitta allt från lakritssemla till varm semmelsmoothie (!), ölsemla, semmelkorv, chiasemla, chokladsemla, macronsemla, nutellasemla, baileyssemla… äh, det får räcka där.

Min s.k. lyxsemla kostade 53 pix och var bakad i Sollentuna. En jätteklick kladdig vaniljkräm i mitten var väl det som skulle vara lyxen, i verkligheten var det botten. (Annars var bullen, grädden och mandelmassan bra).

Måste allting skruvas till så förb… -tvivlat? Resultatet blir sällan bättre än originalet.

Sen finns det bagerier, t.ex. bland dem som levererar semlor till livsdelsbutikerna, som har palmolja bland ingredienserna. Se upp för dem, läs etiketten – och avstå.

Nu är det slutgnällt för i dag. Nu sätter jag tänderna i en r-i-k-t-i-g semla och blir på bästa humör igen!