Bakom självklara traditioner finns ofta skrämmande berättelser

Luciahögtiden har starka kristna historiska band men symboliserar för de flesta av oss att mörkret snart ger vika och att dagarna äntligen bli ljusare. Så var Lucia-natten i den gamla kalendern också årets mörkaste dag. Vid Lussimässan skulle allt arbete med skörd, mat, bak och brygd vara undanstökat.

      LÄS MER: Äldreboende lussade i Säffle

Orden i sångerna är välbekanta men ändå okända. Natten går tunga fjät kring gård och stuva, som sol´n förlät (jo, det ska vara förlät, i den ålderdomliga meningen överge), glans av din fägring. Som barn sjöng vi för fulla halsar, utan vetskap om vad orden i själva verket betydde.

Jag frågar mina föräldrar, födda på 1920-talet, och det förefaller som vi firar Lucia på samma sätt nu som då. Traditionens makt är stark med den skillnaden att i dag kan även pojkar på dagis få vara Lucior, om de vill.

Men bakom självklara traditioner finns ofta skrämmande berättelser, sanna eller påhittade. Staffan Stalledrängs upphovsman är Sankt Stefanus, den förste kristne martyren, som stenades till döds i Jerusalem ca 35 e Kr .

      LÄS MER: “Som vuxen vill jag slippa fira en importerad amerikansk helg”

Enligt Bibeln bistod Stefanus apostlarna med att ge mat till och ta hand om de fattiga i församlingen men en populär legend lär i stället att Stefanus var stallknekt hos den grymme Herodes. Stefanus är hästarnas och kuskarnas skyddshelgon men anropas även vid huvudvärk (!).

Den helige Stefanus påstås också ha skådat Betlehems stjärna och förebådat Jesu födelse. Stjärngossarna symboliserar de vise männen, som följde stjärnan och så småningom kom till stallet där Jesus var född. Men förr i tiden uppträdde i Sverige dessa ”gossar” kring trettondag jul då de gick runt och tiggde pengar, kakor eller vin i hemmen.

Vår Lucia, som dog i Syrakusa runt år 300, är också martyr och helgon. Hon vägrade överge sin kristna tro och skulle därför brännas på bål. Men flammorna kunde inte skada henne. Till sist genomborrades hon av ett svärd och ”uppgav andan”.

En annan och mer spridd legend berättar att den unga jungfrun stack ut sina egna ögon för att blidka sin (okristlige) fästman, som därigenom lät sig bevekas och döpas. Gud gav henne sedan nya, ännu underbarare ögon. Under medeltiden avbildades hon ofta i konsten bärande sina ögon på en bricka! Lucia åkallas för ögonsjukdomar men är också de fattigas och böndernas skyddshelgon.

I både Sverige och Norge finns många myter om Lussi. Ofta färdas hon med vagn och har med sig föda till de nödlidande. Samma sägen har sin motsvarighet på Sicilien.

      LÄS MER: Alexandra Charles – ”Tänk på dina ensamma vänner i jul”

Förr, liksom nu, skulle det ätas och drickas; fläsk, öl, brännvin. Nu verkar vi nöja oss med kaffe, pepparkakor och saffransbröd. Men i vårt underbara uppslagsverk, Nordisk Familjebok från 1912, beskrivs hur lussenatten väckte fruktan hos allmogen i Tyskland och Österrike och att det bästa sättet att förjaga skräcken var att ägna sig åt frosseri och dryckjom.

Våra högtider är skapade av ett sammelsurium av olika berättelser.  Så när du i dag tuggar på en saftig gul bulle och njuter den med glödgat vin, skänk en tanke till de ursprungliga historierna. Men vänta med att berätta för barnen om utstuckna ögon, flammande bål, stenade stalledrängar eller tiggande stjärngossar.

Låt Lucia bli en ljus högtid som förmedlar hopp och tro om en bättre framtid!