Julafton utan barn och barnbarn. Och utan en stänkare till sillen. Hur gick det? Läs följande, gripande (nåja...) dikt:
Därför blev Jansson bara halvdan i år Och hur gick det att fira utan barnen?


Inte nog med att man ska tänka på vikten –
i år slog den till, den elaka gikten
Så sillen fick avnjutas utan nubbe
man kände sig som en torrlagd godtemplargubbe
Julen i år liknar inga andra fester:
inga barn eller andra gäster
Men ett litet julbord blev det förstås
bara för två, bara för oss
Hade lagat Jansson -mmm! – för att ätas i stora lass
men med fel sorts ansjovis blev den snudd på kass
det ska vara Grebbestads, ICA:s är långtifrån lika vass
Men humöret steg när den var dags, sen,
för den ovanligt lyckade hemgravade laxen
Och skinkan? Jo, efter noggrann research och grundligt span
valde jag testvinnarskinkan från Scan
Men den var torr och måste skäras i lövtunna skivor
och ska den smaka nånting krävs det senap i drivor
Unnade mig också en liten bit ål –
odlad såklart, på klimatet vill man inte ta kål
Och på tal om viktiga och nyttiga trender
så hade vi mycket grönt – närodlat, inget från andra länder
Och innan vi kastade oss över godis och nötter
åt i alla fall en av oss – gissa vem – lite (färdigköpta) grisfötter!
Till dessert försökte jag entusiastsikt förvalta
ett recept – från kusin Annika – på ris à la Malta
Den här varianten älskar hela hennes stora familj:
Massor av apelsinklyftor och massor av vispad grädde med socker och vanilj!
Till kaffet hade jag köpt “sockerfri marspian”…
… den smakade nästan som själva – – –
Nu har vi gjort heder åt allt som låg på faten,
dags att slå på TV:n och smälta maten
Att fira julafton enkelt och nästan ensamt
är varken varken jobbigt eller deppigt och ledsamt!