Kommer hem från semestern och ser att diskussionens vågor om tiggeriet i Sverige går skyhöga. Det började med att civilminister Ardalan Shekarabi, inspirerad av åtgärder i våra nordiska grannländer, öppnade för att utreda frågan om att förbjuda tiggeriet. Det står klart att vi är djupt splittrade i frågan, åsikterna går kraftigt isär.
Därför ger jag aldrig i tiggarmuggen
Mest läst i kategorin
Statsminister Stefan Löfven (S) ville snabbt tona ner utspelet. Ett tiggeriförbud är inte aktuellt, menade han.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra vill absolut ha ett tiggeriförbud
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) välkomnade också Shekarabis initiativ och ansåg att någonting måste göras.
Expressens ledarsida gjorde tummen upp, Aftonbladets ledarskribent sågade utspelet längs fotknölarna.
Samtidigt visar en alldeles färsk undersökning av Aftonbladet/Inizio att opinionen svängt kraftigt så att en majoritet, 57 procent, är för ett tiggeriförbud. Bara 14 procent är emot och resten är osäkra.
Jag tycker debatten de senaste dagarna har börjat nyanseras, för frågan är ju absolut inte enkel. Förre justitieministern Thomas Bodström förklarade i TV4 på söndagsmorgonen den 21 augusti med förkrossande logik varför en kriminalisering av tiggeriet är ”hål i huvudet”. ”Vad ska de betala böterna med?” frågade han. ”Ska de behöva tigga ännu mer för att ha råd med dem?”.
Samma dag slog SvD:s juridiska expert Mårten Schultz fast att vi inte kan ”lagstifta mot allt vi ogillar”. Vilket naturligtvis också är sant. Det kanske vassaste inlägget stod den ständigt principfasta och ideologiskt högröda vänstersossen Daniel Suhonen för. I en ljungande krönika i Dagens Samhälle krävde han att Rumänien slutar förtrycka sin romska befolkning och tvingas ta hand om sina egna fattiga så dessa utsatta inte länge känner sig tvungna att sitta och tigga i Sverige. Han gav också en bredsida åt EU som med sin flathet fortsätter att stödja Rumäniens och Bulgariens diskriminering av romerna:
”Kräv att Rumänien stängs ute från alla EU-toppmöten och samarbetsorgan i EU tills landet slutar mobba sin romska befolkning. Om EU inte går med på detta – meddela att Sverige från 1 januari 2016 slutar att betala sin medlemsavgift till EU på drygt 30 miljarder netto.”
Låt oss i så fall använda stödet till skolor och bostäder åt romer som kommer hit – då lär det bli ändring”, löd Suhonens budskap.
Han vågade också skriva ut det som allt fler gör, men oftast talar tyst om: Att han nobbar tiggarna. Suhonen lägger inga pengar i muggarna för att han tycker det är förnedrande för alla.
Så är det med mig också. Jag lägger inga pengar, helt enkelt för att jag är emot hela tanken att människor ska behöva tigga. När jag gick i skolan fick jag lära mig att just detta var ett bevis på att Sverige är en välfärdsstat: ”Här har vi ett land där ingen svälter och inga ska behöva tigga på gatorna”.
Det är egentligen det jag tror allra mest på: Om vi alla så småningom slutar att ge så blir ju hela affärsidén med tiggeri ohållbar. Om vi dessutom hotar Rumänien med att dra in biståndet (ofattbart att det inte redan skett) så drar vi åt tumskruvarna ytterligare åt dessa regimer som gärna exporterar sina problem till oss.
Det konstruktiva vi kan göra är att hjälpa på plats, genom hjälp till självhjälp. Det finns hjälporganisationer som kämpar i Rumänien och Bulgarien för att ge romer arbete, skolgång och möjlighet att bygga upp fungerande samhällen.
Googla gärna så lär du hitta sådana hjälporganisationer. Mitt val (som också stöds av min egen Rotaryklubb, Rotary Stockholm-Djurgården) är Hjärta till Hjärta som har omfattande program i Rumänien, där det handlar om att bland annat via korgflätning ge människor lön och en människovärdig tillvaro. Men det finns de som försvarar tiggeriet, som tycker det är bra och en fungerande ”affärsmodell”. Bland dem finns också de som tjänar grova pengar på tiggeriet.
De allra flesta som tigger är fattiga och utsatta människor som inte ser någon annan utväg, men det borde finnas en särskild plats i helvetet för dem som utnyttjar deras armod för att själva göra sig rika.