Fråga barnen i stället för att ta dem som gisslan

Så löd ett sms jag just fick av min son. När jag lyckats tyda hieroglyferna förstår jag att han inte kommer hem till mig i kväll trots att det är min vecka. MIN.

Jag har ett antal vänner som liksom jag har delad vårdnad om sina barn. Varje gång olika högtider eller sommaren närmar sig diskuteras samma sak – hur ska vi dela upp barnen?

För av någon anledning så är det vi vuxna som främst ska bestämma detta. Synka veckor, byta bort dagar som man har annat på, kompromissa och be om att få ”låna” på den andres helg.

      LÄS MER: Kungliga barnbarn stökar till det

Och ändå är det barnen som dragit den störta nitlotten genom att ständigt behöva flytta fram och tillbaka, ibland till nya vuxna och barn att förhålla sig till. Aldrig riktigt veta var man har sina grejer och inte sällan överlastade med ett gnagande dåligt samvete för att man inte är hos den andre tillräckligt mycket.

Allt blev så tydligt för mig för några år sedan då vi i vår stora styvfamilj skulle få till en jul så att det ”funkar för alla” (läs så att alla vuxna blir nöjda och glada). Ett av de mindre barnen säger då plötsligt att hon slutat att tro på tomten för länge sedan. Hon tyckte nämligen att det kändes orimligt att tomten hade tid att komma två gånger varje jul. ”Dessutom ser han olika ut hos dig och hos mamma”

Efter det hade vi en diskussion där det visade sig att alla barnen tyckte att julen tagits ifrån dem och bara var till för att tillfredsställa oss vuxna. Två julaftonsmorgnar, två julbord, två Kalle Anka (en inspelad), två julklappsöppningar, oändliga besök hos allt från farföräldrar till plastmormödrar … ja ni fattar. Allt för att vi vuxna ska få se tindret i ögonen på de små.

      LÄS MER: Arne Weise – “Om du kryper bakom tv:n, så sitter pappa där”

Det var då jag insåg att vi fick vända på allting. Och framför allt inte få barnen att känna skuld för att de inte alltid vill som vi. Våga ställa frågor vi kanske inte riktigt vill ha svaret på.

Allt kretsar inte kring oss. I själv verket kretsar ganska lite kring oss i våra barns tankar, som snarare är fullt upptagna av att hitta sin roll och identitet i en ganska snurrig värld. Vår uppgift är att finnas till hands, trygga, vuxna och fulla av kärlek när de behöver oss – inte tvärtom.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet