Göran gick bort i maj – men vi håller traditionen vid liv

      LÄS MER: Som vuxen vill jag slippa fira en importerad amerikansk helg

För några år sedan var vi drygt tjugo personer som firade tillsammans. Nu är vi inte lika många. Sämre hälsa  och allvarliga sjukdomar har gjort att några vänner tyvärr inte är med oss längre.

Göran, en av eldsjälarna bakom vårt midsommarfirande, gick bort en vacker försommardag i maj. Hans röst och glada skratt kommer vi att sakna. Men vi fortsätter att fira midsommar som vanligt. Vi vet att han skulle ha uppskattat det. Att vi håller traditionen vid liv.

      LÄS MER: Bakom självklara traditioner finns ofta skrämmande berättelser

Under min tid som sportjournalist har jag arbetat med många internationella fotbollsmästerskap. UEFA och FIFA tar inte hänsyn till vår svenska sommartradition – EM och VM krockar alltid med vårt midsommarfirande. För mig personligen har det varit en utmaning. Jag vill fira midsommar hemma! Med midsommarstång, matjesill och snapsvisor.

Och faktum är att varje gång har jag på något sätt lyckats smita från fotbollen, hittat en flygresa hem och fått fira en traditionell, svensk midsommar.

            LÄS MER: “Rör inte vår svenska jul”

Varje gång utom den där gången 1998, under Fotbolls-VM i Frankrike. Det löste vi då på bästa sätt vi kunde: vi skickade helt enkelt en löpare till IKEA i Paris, som fick skaffa fram alla nödvändiga produkter för att vi som arbetade skulle kunna fira midsommar på ett äkta svenskt sätt. Snapsvisorna ekade mellan husen i Paris studentkvarter den kvällen.

      LÄS MER: Pensionärer undervisar flyktingar i traditioner och svenska

Och jag är säker på att många runt om i landet upplever precis samma sak som vi gör i Hattsundet, att vi den här midsommaren inte har med oss alla dom som var med och firade tillsammans under tidigare år. Låt oss därför fånga just den här dagen, det här ljuset. Låt oss sjunga och dansa.

Vi vet aldrig vad som väntar imorgon. Men vi vet vad det är att fira svensk midsommar.