Kanske har man missförstått innebörden av allemansrätten?

Skräpsäsongen.

Inte för att den egentligen tar slut någon gång under hela året, men när vintern tvingar oss inomhus blir det som alldeles av sig självt lite mindre skräp kvarlämnat ute.

Om du går på en vårlig fotvandring i marker som inte ligger alltför långt från en tätort ser du spiksäkert spåren av andra. Ölburkar, engångsgrillar, vinboxar, plastpåsar och -lådor. Jag undviker med flit att kalla dem ”bortglömda”. För tyvärr är det sällan det de är.

      LÄS MER: Det nya Lort-Sverige gör mig deppig

Man har bara rest sig och gått, bara plockat med sig det som hade något värde. Resten lämnas.  Åt ”någon annan”, eller åt naturen. Men även om åren går försvinner inte spåren av den mysiga stunden på gräset i solen så lätt. Nedbrytningsbart finns, visst, men den vanliga plastpåsen eller ölburken hör inte till den sortens förpackningar.

Den som dessutom slarvar med sin grill eller resterna av den öppna brasan som nyss knastrade så charmigt riskerar att starta en skogsbrand. Sak samma med rökaren som langar sin fimp var som helst.

Just fimpar är faktiskt ett kapitel för sig. Prydliga människor som säkert har välstädade hem är ibland också rökare. Vi har faktiskt fortfarande rätten att röka i Sverige, även om friheten beskurits rejält. Vad rökarna däremot inte har rätt att göra, det är att släppa sin fimp där man just råkar stå när sista blosset är taget. Men det sker, hela tiden. Har de där prydliga människorna fimpar på golvet hemma också?

      LÄS MER: I tv-serier har ingen slutat röka

Ännu mer fascinerande är att iaktta hur någon står och röker precis bredvid en askkopp. Ändå släpper vederbörande sin fimp på marken. Där ligger redan ett antal förbrukade snuspåsar. En städentreprenör har räknat ut att man bara på Medborgarplatsen i Stockholm plockade upp 700 000 fimpar under ett år … På ett enda torg! Men hallå!

Hur blev det egentligen så här? ”Håll Sverige rent” hette det redan 1962. Och det var faktiskt bättre förr! Turisterna från utlandet brukade ideligen brista ut i lovsång över vårt snygga och prydliga land. Det var länge sedan jag hörde någon säga något ens i närheten av det. Ändå finns samma slogan i bruk fortfarande, även om den nog inte är lika synlig numera, stridsropet verkar ljuda för döva öron.

Hur blev det så här?

Har vi, föräldrar, dagispersonal, lärare, missat att lära ungarna vett och fason utanför hemmets väggar? Tar vi oss inte inte tid att prata med barnen om hur vi bör ta hand om vår gemensamma miljö? Tror studenterna (som faktiskt i princip är vuxna) att skolavslutningen blir festligare för att man kastar ölburkar och vinpavor omkring sig? Har de vuxna glömt att de är förebilder för nya generationer?

      LÄS MER: Vem tar ansvar för barnens dåliga ordförråd?

Kanske har man missförstått innebörden av allemansrätten. Den tolkas som att man har rätt att göra nästan vad som helst i naturen.

Det är faktiskt fel. ”Nånannanismen”, principen som gör att någon annan hela tiden måste ta hand om resterna, kostar oss alla en massa pengar, bortsett från irritationen. Bara i Stockholm går över 100 miljoner kronor varje år till att städa på gator och i parker. De pengarna kunde användas bättre.

Nedskräpning är sedan 2011 straffbar. Den skyldige kan dömas till böter eller fängelse i upp till ett år, men de fällande domarna lyser med sin frånvaro medan skräpet sticker i ögonen desto mer.

Håll Sverige rent, och börja nu. Låt oss slippa en skräpsäsong till!

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet