Kön till liv och död måste vara rättvis!

Vad händer med vår sjukvård? Vi får vi veta att Södersjukhuset i Stockholm kickar hundra anställda. Samma besked samma dag från Danderyds sjukhus. Lika många kickas, hundra anställda. Karolinska gör sig av med sex hundra anställda. 

Det kommer inte att påverka patienterna hör jag en ansvarig politiker säga. Ingen tror på det, men skenet måste förstås hållas uppe..

Jag förstår inte varför det måste ske, och jag är orolig för att det skall sprida sig över landet. 

Jag har uppfattat Stockholm som en rik kommun. Åtminstone finns landets rikaste medborgare där.  Höga inkomster och stora förmögenheter. Ändå saknas pengar till en rättvis och solidarisk sjukvård, eller är det något annat?

Det kan väl inte vara så grymt att det man i bakgrunden skymtar är en överideologiserad sjukvårdspolitik där allt ”offentligt” är av ondo?

Vi har inte råd med det allra viktigaste, men vi har råd att sänka skatten för höginkomsttagare med sex miljarder (värnskatten) och vi har också råd att gynna de rikaste med många andra skattefördelar.

Som av en händelse berättade Ekonomiekot för några dagar sedan om de privata sjukvårdsförsäkringarna. Man behöver inte vara speciellt konspiratorisk för att se en koppling. 

Idag har 650 000 personer en privat sjukvårdsförsäkring och försäkringsbolagen tjänar multum på ”produkten”. Vad är då en privat sjukvårdsförsäkring? Man kan säga att försäkringsbolagen och den privata sjukvården tillsammans lovar snabb sjukvård när den behövs. Det är ju precis det vi alla önskar. En snabbfil förbi den ”vanliga” sjukvården kan man också säga. 

Som vanligt är det den som inte har råd som blir kvar i kön och ni som bor i Stockholm och trodde att sjukvården var jämställd och rättvis kan nog räkna med längre kötid. Det är klart att om 800 kunniga ”sjukvårdsanställda” försvinner så märks det.

Det finns många aspekter och kopplingar. Betalar du för en sjukvårdsförsäkring vill du naturligtvis ha valuta för pengarna. Snabb behandling. 

Jag kan tänka mig att försäkringspremien är rätt så dyr och man kan fundera på hur det påverkar lusten att betala skatt till den offentliga sjukvård, som man inte kommer att använda. Jo, det kommer man förresten att göra. Jag tror inte att försäkringsbolag och privat sjukvård tar hand om till exempel långliggande demenspatienter. Då behövs det allmänna. Då behövs solidariteten. 

Alla borde vara oroade. Det handlar inte om kön till korvkiosken utan om kön till liv och död. Den kön måste vara rättvis. Alla borde kunna lita på att största och snabbaste insatserna görs där behoven är störst och inte där plånboken är tjockast.  Det handlar om sjukvård, men det handlar också om hur samhället skall utvecklas.

Jag tror att om de styrande partierna sviker medborgarna i en så här viktig fråga då kommer också medborgarna att svika partierna. Vinnare blir de mer extrema grupper och värderingar som vi för några år sedan inte trodde skulle vinna terräng i vårt land.