Kunde inte vänta...

Det står flera burkar av fjolårets surströmming och sväller i kylen. Jag tänkte vänta till premiären den 20 augusti, men nu, efter att ha sneglat på dem dagligen en längre tid, gick det inte längre: längtan måste stillas! Så en burk finaste Boorkbosuring – numrerad och allt, burk 245 från tunna 44 – blev kvällens middag. Med lök, mandepotais, tunnbröd med mycket smör och stark ost. Samt öl och en liten rackare.

Mer behövdes inte. Nu är det lugnt. Friden har sänkt sig över sommarhuset. Suget är borta. Bara doften finns kvar.

Nu kan jag i god ordning invänta den riktiga premiären!