Lyft jobbande äldre som förebilder - för Sveriges skull

Att äldre är en viktig resurs som man ska ta tillvara på visade även Stefan Löven att han har koll på då han presenterade sin nya regering. Yngsta medlemmen, Amanda Lind, är 38 år och äldsta, Hans Dahlgren, 70. Ett viktigt statement från Löven i åldersfrågan. Naturligtvis får han kritik för detta från sitt eget ungdomsförbund, SSU: ”Det är riktigt, riktigt kasst. Det är en försämring,” säger dess ordförande Philip Botsröm.

Att bara 24 procent i Sveriges Riksdag är över 55 år kan ju annars vara en tröst för Botström. I Riksdagen är det fortfarande ungdomlig entusiasm framför erfarenhet och kunskap som prioriteras.

Regleringen av pensionsåldern uppåt och neråt är enligt politikerna nödvändigt. Vi behöver arbeta mer och längre för att klara av välfärden. När andelen pensionärer ökar måste varje person försörja fler och vi behöver arbeta högre upp i åldrarna.

Samtidigt frågar man sig hur det är med arbetsmoralen i landet.

Ska man döma av kvällstidningarnas skriverier det senaste året så handlar allt om att jobba så lite som möjligt och att gå i pension så tidigt som möjligt. Maxa din pension, lyder stridsropet. Man behöver inte ens vänta tills man är 61 år med att sluta arbeta. Bara i år har Aftonbladet haft två stora reportage om ungdomar som slutat att jobba vid 40 respektive 33 år, bägge fallen hämtade ur boken ”Ut ur ekorrhjulen”.

Lika många är artiklarna om pensionärer som efter pensionen börjar nytt liv på sydliga och lata latituder. Jag har än så länge aldrig sett en artikel som handlar om glädjen i att arbeta långt efter pensionen. Glädjen i att vara efterfrågad och behövd och glädjen över förmågan att kunna producera och bidra till en verksamhet. Jag missunnar självklart ingen att efter ett hårt yrkesliv njuta av sin ledighet. Men om tanken är att fler ska jobba långt efter 65 års ålder behövs det positiva förebilder.

Varje nytt kalenderår skriver tidningarna om hur man maxar kommande års ledighet genom att tala om hur få semesterdagar man behöver ta ut för att få maximal ledighet vid långhelger. Livet går ut på att vara ledig så mycket som möjligt och jobba så lite som möjligt. Skönt för utarbetade flerbarnsfamiljer, men inte så bra för bruttonationalprodukten.

Är vi svenskar verkligen en bunt latmaskar som ser jobben som ett nödvändigt ont för att förverkliga våra drömmar om ännu mer ledighet? Jag hoppas inte det. Låt oss istället framhålla det positiva i att arbeta, framför allt glädjen i att fortsätta på ”övertid”. Lata oss på Solkusten hinner vi tids nog.