Många barn känner skuld när föräldrar dricker

När första lektionen var till ända hade flera klasskamrater gjort sig ärenden fram till katedern, berättade sonen efteråt. Alla med varierande anledningar för att så småningom närma sig det känsliga och kanske förbjudna ämnet. Föräldrar – eller andra anhöriga – som drack för mycket. Att läraren vann alla elevernas respekt behöver inte påpekas.

      LÄS MER: Därför behöver vi “onödiga” serviceyrken

Hemmet ska ju vara den tryggaste platsen för ett barn. Så är det också för de allra flesta. Men i många dagisgrupper och skolklasser finns barn som far illa. För dem är julen kanske årets värsta tid.

Det behöver inte råda brist på mat, kläder eller ens pengar. Men klumpen i magen finns där hela tiden. När mamma måste hjälpas i säng eller pappa börjar få den där irriterade rynkan i pannan som förebådar ett utbrott.

      LÄS MER: Tidsfördriv – värsta ord jag vet!

Om Ersta Vändpunkten

Sedan ett par år tillbaka är jag styrelsemedlem i Ersta Diakoni, en ideell förening i Stockholm som bedriver sjukvård, socialt arbete, utbildning och forskning. I denna lite brokiga ”familj” finns också Ersta Vändpunkten, som tar emot anhöriga till missbrukare. De yngsta som kommer hit är bara fyra år gamla.

Soma Catomeris, som är terapeut på Ersta Vändpunkten, säger att just våra högtider är de svåraste för många barn.

– Det är då det dricks – och dricks extra mycket. Barn blir skrämda av att se sina föräldrar och andra vuxna påverkade, det behöver inte handla om någon extrem fylla. Snarare om känslan att inte bli sedd.

Soma Catomeris menar att en påverkad vuxen inte kan ”läsa av” ett barn på samma sätt som i nyktert tillstånd. Skillnaden blir extra tydlig för barnet.

Till Ersta Vändpunkten kommer årligen närmare 500 barn och vuxna som är anhöriga till missbrukare. Barnen kommer med hjälp av en skolkurator eller nykter anhörig, som vågar se vad som pågår i familjen. Men hit vänder sig också unga som insett att föräldrarnas drickande påverkat hela deras liv och nu förstår att de behöver ändra vissa mönster i sina egna liv.

– Allra svårast, säger Soma Catomeris, är att möta de mor- och farföräldrar som oroar sig för sina barns drickande, och där de vet att barnbarnen far illa. De vill inte riskera att kontakten bryts och kan därför ha svårt att sätta gränser. De kan få hjälp med det.

En vuxen person kan lämna en destruktiv partner, men den möjligheten har inte ett barn. Och människor som vuxit upp med en missbrukande förälder löper större risk att få psykiska problem och naturligtvis att själva börja missbruka.

Vad kan då Vändpunkten göra?

– Många barn känner skuld och de får hjälp att förstå att det inte är deras fel att en förälder dricker. Vi låter dem möta andra barn i samma situation, det betyder mycket, liksom att tillsammans diskutera vem eller vilka de kan kontakta om situationen blir ohållbar.

Finns det något vi andra kan göra, du och jag?

– Absolut, svarar Soma Catomeris. Det är en stor lättnad för ett barn att andra vuxna – grannar, släktingar, vänner – inte blundar utan bekräftar att de ser vad som pågår. Våga prata med barnet och säg att du finns där om de behöver dig.

– Socialtjänsten är ofta bättre än sitt rykte. Därför skulle jag önska att fler vågade anmäla när de ser ett barn fara illa.