När mina ungdomsidoler dör börjar jag känna mig gammal

      LÄS MER: Stjärnorna sörjer Glenn Frey

The Eagles bildades i USA 1971. Deras musik kan beskriva som countryrock, men det var framför allt deras stämsång som fångade mig. Så rent. Så melodiskt.

The Eagles upplöstes 1980 efter osämja och bråk i bandet. De skulle inte återförenas förrän ”helvetet frös till is” och 1994 gjorde helvetet det. Turnén hette ”Hell freezes over”. Jag har den, och några konserter till med dem, på DVD. De här konserterna har många gånger varit en skön avkoppling och återhämtning för mig. Ta till exempel deras största hit, Hotel California, framförd i en version med bara akustiska gitarrer med lite spansk-mexikansk touch. En klassisk pärla.

      LÄS MER: Därför var musiken bättre förr

I mars 2008 gick en av mina drömmar i uppfyllelse. Då besökte The Eagles Stockholm och jag var där. En fantastisk konsert. Bandet var så samspelt och sångstämmorna satt perfekt. Det här var riktig musik i mina öron.

Men det är inte bara Glenn Frey som har gått ur tiden. Det är många som har lämnat oss nu och det påverkar mig. Jag tänker på David Bowie, Kjell Alinge, Peter Lundblad och Carina Jarneek. Det är för många och att skriva om det gör mig ledsen. Ledsen för att så mycket talang försvinner från jordens yta. Men också ledsen för att det på ett brutalt sätt påminner mig om att jag blir äldre och att ingenting varar för evigt.

      LÄS MER: Radioprofilen Kjell Alinge död

Jag hade sorg i mitt hjärta i helgen när David Bowie gick bort. Och sorg i söndags när jag nåddes av nyheten om att Carina Jarneek gått bort. Och sorgen sitter i efter Glenn Freys bortgång.  Det blir inga fler nya låtar med riktiga Eagles.

Tiden har sin gång och det är på andra man ser sin egen ålder. Men det är först när min ungdoms idoler dör som jag börjar känna mig gammal. Och ledsen.

      LÄS MER: Sångerskan Carina Jaarnek död

Rest in peace Glenn, David, Carina, Kjell och Peter.