Plågsamt att se ännu en politiker fastna i misstankeklistret

Men i hennes ögon avspeglar sig det obehag och den smärta som givetvis följer av att vara föremål för den närgångna granskning som nu väntar. Och sannolikt är det inte åklagarens kommande förhör som skrämmer, utan den mediala och politiska tryckkokare som drar i gång helt oavsett den juridiska utgången.

      LÄS MER: “Det duger inte att skylla på andra och låtsas vara arg, Margot Wallström”

Det händer gång på gång när politiker misstänks för brott. Det är inte det påstådda brottet som är det stora hotet, utan den mentala belägring som infinner sig i kölvattnet av den juridiska hanteringen.

Ja, egentligen är det inte sakligt korrekt att skriva som jag gjorde nyss, för i lagens mening är hon inte misstänkt för brott när det här skrivs. Men eftersom journalistisk prosa och juridiskt språk alltid mixas till en oskön ”drevsvenska” kommer de flesta svenskars bild att vara att utrikesministern är brottsmisstänkt. Så när Wallström säger att hon inget har att frukta och att hon välkomnar en förundersökning så är hon inte 100% ärlig, för redan nu är hennes situation sannolikt svåruthärdlig.

Varje dag letar både journalister och politiska motståndare efter nya uppgifter och detaljer som kan hålla trycket uppe i lägenhetsaffären. Att Kommunals ordförande Annelie Nordström är lika ifrågasatt innebär att också på den fackliga sidan söks det med ljus och lykta efter ytterligare fakta och belägg för hur det egentligen gick till när Kommunal och Wallström slöt avtal (om de nu gjorde det) om lägenheten i Stockholm city.

      LÄS MER: Hyresgästföreningen om Margot Wallström: Det är rimligt att ställa högre krav

Och utrikesministerns nuna kommer de närmaste veckorna – och kanske ännu längre – att kopplas ihop med skumrask, glidarbeteende, åklagarförhör och bitter strid med en kvinnlig fackordförande. Inte med feministisk utrikespolitik, diplomati, avspänning och möten med världsledare.

En förundersökning är journalisternas kvitto på att de är något på spåren, och det klister som en makthavare hamnar i så fort rättsväsendet har sagt ”ja, här finns något som kanske är ett brott” är starkt och segt. Dessutom brukar det lukta illa.

Och en reflektion om hur Wallström kunde hamna här: det krävs inte intellekt av Nobelpriskaraktär för att i förväg identifiera förtroenderisker som Wallströms Kommunal-lägenhet. Det är i själva verket just den här typen av frågor som rör ekonomiska aspekter av privatlivet, bostad, resor och ”gott liv” som i en svensk kontext genererar de största politiska riskerna. Ofta är det svårt att själv upptäcka vad som kan bli en explosiv nyhet om ett eller två eller tre år.

      LÄS MER: Så gav Reinfeldt sitt bidrag till politikerföraktet

Det finns experter på att inventera risker av det här slaget. Uppenbarligen har utrikesministern inte beställt en sådan inventering. För då skulle det diskutabla med fackets hyreslägenhet ha upptäckts snabbt.

Tanken att medierna skulle byta spår nu kan man titta sig i månen efter. Kommunal har fullt upp med sin akuta kris. Regeringen är pressad på många olika plan. Och den politiskt-mediala logiken fungerar så här. Därför lär Margot Wallströms gatlopp fortsätta, fast det hade kunnat undvikas.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet