Så diskrimineras vi äldre av Sveriges Radio

Vi är en hårt prövad grupp, vi 70-plussare. Alltsedan mars har vi villigt låtit oss föras i karantän och hållit oss så isolerade det går. Inga avsteg i form av nödvändiga resor eller besök i uraffärer i juletid.

Vi har hållit i och hållit ut, precis det som statsministern uppmanade oss i november.  Det var även orden från kung Carl Gustaf i hans jultal till nationen. I SVT:s ”Året med kungafamiljen” suckade drottning Silvia ”Jag har aldrig känt mig så mycket 70-plus som nu!”

    Vi är många som känner igen oss i hennes förtvivlan.  Vi umgås i allt trängre kretsar, vi läser, vi ser på tv – och vi lyssnar på radio. Radion är ett kärt sällskap för oss alla, för somliga det enda sällskapet. Själv lyssnar jag gärna på P4 Plus, som marknadsför sig med att spela ”musiken du älskar och saknat”. Men här finns även ett innehåll och en ton som jag gillar. Och här finns Ulf Elfving.

Jag är uppvuxen med radio och har haft både Sven Jerring och Lennart Hyland som favoriter. Ulf Elfving blev snabbt en ny favorit då han dök upp i Sveriges Radio för 55 år sedan. När jag började jobba som journalist i början av 80-talet var Elfvings ”Efter Tre” det som hela redaktionen lyssnade till. Här dök alltid aktuella personer upp och lät sig villigt intervjuas av Ulf.

      De senaste åren har jag med glädje följt honom i Sveriges Radios satsning P4 Plus och hans program ”P4 Plus med Ulf Elfving”. Men helt plötsligt har Sveriges Radio nu valt att skrota programmet, med luddiga förklaringar som att det ska ges utrymme för andra program och att det ska sparas pengar. Vad vi lyssnare tycker är det ingen som frågat sig.  Att även vi äldre har ett behov av att känna igen oss i de som talar i radio tycks inte vara så viktigt. Vi är nära 2,1 miljoner som är 65 år eller äldre i Sverige idag. Även vi har rätt att ställa krav på Public Service- en radio i allmänhetens tjänst.

    Det är ålderism att göra sig av med Ulf och hans program och stor nonchalans mot oss äldre.

 Ulf är trots sin ålder, högst vital och ytterst kompetent. Han behärskar det svenska språket. Något inte alla SR-medarbetare klarar av idag. När Ulf sitter bakom mikrofonen är det befriande fritt från uttryck som ”grymt bra” eller ”sjukt bra” eller det tomma utfyllnadsordet ”liksom”.

Att starta P4 Plus-kanalen var ett bra initiativ av SR. Men tyvärr är den webbaserad och fordrar en viss kunskap.. Ytterligare ett tecken på SR:s negligering av den äldre lyssnargruppen, då nära en miljon svenskar lever i digitalt utanförskap. De flesta av dem just äldre.  Det hade varit mer genomtänkt att flytta  P3, som riktar sig mot yngre lyssnare , till nätet och göra P4 Plus till de äldres kanal i riksradion. SR bör istället  satsa på fler äldre programledare, inte färre. Ge oss fler underhållningsprogram för äldre, inte bara musik. Vart tog förresten musiken från 30-, 40- och 50-talet vägen i P4 Plus? Gör om gör rätt, Sveriges Radio!

Det sista Ulf nu gör för P4 Plus är ”Elfvings 60-tal- en resa i tiden”, vilket är en vandring genom 60-talets musik och historia i serie tio program. Låt inte detta bli Ulfs sista program. Vi behöver honom!