Sista lunchen med Lill-Babs

Vår lunch – som var en intervju för vinternumret av Östermalmshallens magasin – började med att snart 80-åriga Lill-Babs hamnade under bordet.

Men lugn, så här var det: Jag råkade tappa en penna, som studsade på bordsbenet och rullade in under en soffa. Och innan jag – som är fem år yngre – hann resa mig, hade Barbro flugit upp ur soffan och dykt ner på golvet och fiskat fram pennan. Vilken kvinna!

Sen kunde vi fortsätta äta och prata. Den här gången skulle det förstås handla om mat, som var ett av hennes favoritämnen:

-Vi åt mycket fisk hemma hos mamma i Järvsö. Lax och forell från trakten. Kött hade vi sällan råd med. Så oftast blev det rejäl bonnmat, hur gott som helst.

Ett tillbehör till de flesta måltiderna var glödhoppor, ett tunnbröd med urgamla anor. Barbro gjorde dem själv på en deg av vetemjöl, filmjölk, lite mörk sirap, salt och bikarbonat.

-De är goda att äta med bara smör. Men vi använder också glödhoppor till räkmackorna i Caffären (Lill-Babs museum, butik och servering i Järvsö).

Hon berättade också om en annan specialitet som hon bevarat från barndomen: körve.

Körve?

-Ja, det är grynkaka och blodkaka som man skär i tärningar och steker i panna innan man häller på mjölk och låter det koka ihop. Serveras med knaperstekt fläsk.

Det blev en minnesvärd, sista lunch med Sveriges mest älskade artist, dokumenterad över fem sidor i Östermalmshallens magasin.

Och temat mat blev också ett av de sista Lill-Babs knöts till, när hennes dotter Malin helt nyligen gick ut och kritiserade maten som mamma Barbro och andra patienter serveras på sjukhusen. Det blev stor uppståndelse och intensiv debatt kring frågan. Och kanske blev en av Lill-Babs sista insatser just den, att frågan om mat för äldre och sjuka fortsätter att engagera – så att den viktiga kosthållningen för samhällets mest hjälplösa blir bättre.

Barbro “Lill-Babs” Svensson. Arkivbild.