Sluta slarva med svenska språket!

Det är väl bland det minst attraktiva och mest inkorrekta man kan vara i Sverige. Men jag försöker!

Jag mår nämligen inte bra när jag hör och läser mediemänniskor som inte klarar av svenska språket, eller – ännu värre – bara slarvar med det. Blodtrycket stiger och humöret sjunker varje gång någon visar sig inte kunna skilja på var och vart (rikligt förekommande) eller säger “orsaken beror på” (lokal nyhetssändning häromdagen).

      LÄS MER: “Språkpolis potatisgris”

Det händer varje dag. Och har man väl börjat notera vissa grodor, reagerar man varje gång de hoppar upp, och man känner en tvångsmässig och stigande irritation. Försöker slå bort ilskan. Vill tänka på annat. Lyckas inte.

Skämt åsido: det finns förstås viktigare saker idag i världen. Men nog borde folk som talar och skriver till oss offentligt ta sig i kragen eller få hjälp med det!

Var finns språkvårdarna? Ja, förresten, det kanske kan göra detsamma, de tycker ju numera att det mesta ska vara tillåtet.

      LÄS MER: Vem tar ansvar för barnens dåliga ordförråd?

Men vad som helst kan inte vara det. Låt oss grotta ner oss i några irriterande fel som spridit sig som influensa på senare år. Och då handlar det inte om att sitta och räkna svordomar i TV4:s underhållningsprogram eller skratta åt särskrivningar (“fryst kyckling lever“, “rök fritt“; haha).

Här är fem exempel som gör mig relativt rosenrasande:

1. “Mellan 100 till 150 deltagare ställde upp …”
Det heter mellan – och. För inte säger man väl, än så länge, att man åker mellan Stockholm till Göteborg?

2. “Ta tillvara på … “
Hur ofta hör man inte det, eller läser? Det heter “ta vara på” eller “ta tillvara“. Inte bådadera.

3. “Antalet poliser blir fler”
Ett antal kan vara stort eller litet, öka eller minska. Det finns inget som heter “många antal” eller “fler antal“. Här skulle det alltså hetat “antalet poliser blir större“.

4. “Var” eller “vart”?
Busenkelt: det handlar om plats eller riktning. “Var är du“? Men “vart går du?”. I-n-t-e “var går du?”.

5. “Orsaken beror på” eller “skälet till varför”.
I skolan lärde vi oss att det heter “orsaken är” och “skälet varför” eller “skälet till att“. Det gör det väl fortfarande?

      LÄS MER: All heder åt Hellsing som gjort så mycket för vårt ordförråd

Ett annat uttryck som vuxit enormt (nej, min irritation slutar knappast vid en fempunktslista)  är det populära “jämfört med“. Här finns inget direkt fel som får blodet att koka – men användningen av det visar att det har blivit jättesvårt med prepositioner och konjunktioner.

Få säger i dag att något exempelvis “blivit bättre än på medeltiden“, utan man väljer det omständligare och tjatiga “bättre jämfört med medeltiden“. Liksom att det ofta sägs att någon “har fått färre röster jämfört med 2010“, när det mycket enklare kunde sägas “färre röster än 2010“.

Ska det vara så svårt med “större än“, “bättre än” eller “mer än“?

      LÄS MER: ”En kloak i det svenska språket” – Björn Ranelid till angrepp mot statsminister Löfven

Nu får det räcka, tack för ordet, det var riktigt skönt att få gnälla lite. Är jag ensam om det? Eller finns det fler som hänger upp sig – mer än vad som kanske är nyttigt – på språkslarv i tal och skrift?