Suzanne Axell: Det här behöver alla tänka på till jul

Snart är det jul, detta år som varit så tufft för många. Ett hårt år. De kommer ibland, de år när nästan ingenting går den väg man vill, och allting strävar emot. Elakheten sticker upp sitt fula tryne när man minst anar det. Värmen och vänskapen kämpar i motvind. Gode Lasse Berghagen sa alltid: “Var glad åt allt det goda som kommer i din väg, för bekymren kommer ändå i livet”. Han hade rätt, denne vänlige man som jag hade turen att få möta. Och som alltid såg den han mötte, och gav av sin stora värme och sitt varma hjärta.

Under syrenerna på min gata sitter en liten svart klump, när jag är på väg till bussen. Det är koltrasten som burrat upp sig och sitter så stilla i kylan, att jag först tror att den inte lever längre. Men med ett krax drar den vidare, i sina försök att hitta en bit mat. På Kungsgatan i centrala Stockholm har människor gjort sig ett nattläger, i kylan, bredvid alla som går förbi. Vad är det som gjort att de hamnat här? Att enda alternativet är att sova på en stökig gata mitt i stan igenom de iskalla nätterna? Vilka är deras historier, och var finns det någon som vill lyssna?

“Sträck ut din hand” sjöng och diktade Lasse B, och det är nog dags att vi börjar nu, innan det är försent. Att se människorna och djuren som behöver vår hjälp. Vi som har en varm säng att sova i, och en dörr att stänga om oss, vi har mycket att vara tacksamma för. Tänker vi någonsin på alla de andra därute som behöver vår hjälp? Jag var en av dem som trodde att världen skulle bli vänligare, snällare, efter pandemin, men ibland tvivlar jag. Så varför inte stötta dem som kämpar för en bättre värld? Vare det gäller att sända ett julkort till någon som sitter ensam, eller hänga upp en talgboll till en hungrig koltrast. Skänka en slant till de som kämpar. Sända en blomma om man har råd. Det “lilla” kan betyda så otroligt mycket i en värld där många rusar på. Jag har under det här året förlorat flera som jag tyckte så mycket om. Jag har suttit 11,5 timmar på en akut med min älskade mamma, innan hon fick hjälp, och då är man tacksam för att det finns så många hjältar därute, som bryr sig, och som vill väl.

Kan betyda allt

Handlingar talar alltid ett tydligare språk, än tankar. För den som sitter ensam, kanske en enda hälsning på ett julkort – kan betyda allt. En oväntad blomma, ett telefonsamtal –”Hej jag tänkte på dig…”,kan göra julhelgen en aning ljusare. Att någon ser och hör en liten stund. Och bryr sig. Klappa en kind, en hand – innan det är försent. Gör julen till det den är ämnad för: Ge tid! Visa att du bryr dig.

En gång hade jag min “tantrunda”: ett gäng gamla damer som inte hade någon alls, och jag brukade sända dem varsin blomma till jul. Att höra rösterna och glädjen över en amaryllis, det ska jag bära i hjärtat, länge, även om alla mina tanter är borta nu. Jag älskar julen, för jag har alla minnen av hur fint min mamma gjorde, med inga pengar alls. Hon brydde sig om sina flickor, och det är den kärleken som burit mig, de dagar när livet känns hårt. Ljuset i mitt fönster brinner för alla dem som brydde sig, som såg en liten flicka vars pappa stack och aldrig mer tittade tillbaka.

Så ta vara på julen! Sprid lite vänlighet där du kan. Håll den där handen och ge den där kramen till någon som behöver det. För att citera journalisten och konstnären Albert Engström “Ingen kan göra allt-men alla kan göra något.”

Och kanske är det så att Karl-Bertil Jonsson behöver komma tillbaka. Han som ville sprida glädje därute i kylan. Denna jul och alla andra som förhoppningsvis kommer. Ta vara på dig! Ta vara på julen! Tänd ett ljus för hoppet och ha en riktigt fin och god jul och ett lyckosamt nytt år!

Jul-kram!