Suzanne Axell: Sträck ut en hand i jul

En melodi som borde spelas oftare i radion, för texten innehåller allt som julen ska innehålla, musik, klockors klang och julefrid. Och så en varm röst som kunde förmedla allt det vackra.

Det är adventskväll i min hemstad Stockholm, och plötsligt så kommer alla minnena rusande, under tiden som flingorna virvlar ned utanför mitt fönster: Som när mammas gamla folka körde fast i all nysnö en julaftonskväll i Kärrtorp. Morfar slet, men bilen kom ingenstans, och vi fick låsa bilen med alla julklapparna i, och gå hem till Bagarmossen. Snön föll och vi höll varandras händer, stora som små. Jag kan gå den vägen många, många gånger i mitt inre, i mitt hjärta, för värmen från oss som älskade varandra och kylan som var utanför, gör mig fortfarande lycklig. Vi var som poeten Gustave Flaubert skriver i sin dikt ”Vi var glada, vi var många”…

Sen går åren. Händer försvinner, för alltid. Till sist är det bara minnena man har kvar… När om jag sluter mina ögon ser jag dem alla där igen, vid granen. Tillsammans. Mormor, morfar, mamma, mina systrar. Hur ljusen brann, hur vi sjöng sångerna som mamma spelade piano, hur tiden gick alldeles för snabbt – och ibland alldeles för långsamt, när man som tioåring satt och väntade på tomten, som skulle komma med klapparna man drömde om. Hur man skulle äta skinkmacka och dricka te, hur sent det än blev på julaftonskvällen, innan man gick hem.

Det är glada minnen och jag är så tacksam över att jag fick dem. Det fanns kärlek när jag växte upp – och det glömmer man aldrig, hur gammal man än blir. Det fanns värme och ljus varje jul.

Utanför på min stadsgata går en ensam kvinna förbi, hon släpar tungt i snön på en kundvagn fylld med sina få ägodelar. Vart går hon? Var hittar hon värmen och ljusen i Stockholm år 2022? Hur var hennes barndom och varför blev det så här? Varför klarar en del människor allt, medan andra sakta går under? Hon försvinner i snöyran som en skugga. Snöflingorna dansar runtomkring henne i mörkret.

Jag hade turen att omges med människor som orkade allt, trots att det var mycket tufft ibland – och det gjorde hela skillnaden för en liten flicka, som vågade ha stora drömmar. Så tack för mina jular! Tack för att ni orkade!

Vänlighet är aldrig bortkastat. Snällhet är det finaste som finns: Så sträck ut en hand, sänd ett kort, köp en blomma till den som är ensam, om du kan och har råd. Sänd vänligheten över landet. Låt oss tända alla ljusen i världen för varandra, så att mörkret aldrig får en enda chans!

Så ha en riktigt god jul och ett lyckosamt nytt år och allt gott!
Julkram!