När News55:s krönikör Lena Adelsohn Liljeroth reflekterade över hur våra barn och barnbarn - dagens "unga" - mår i dag, var det många som reagerade och kom med respons. En av dem var läsaren Leif Södergren som författat brevet nedan.
Mest läst i kategorin
Hej.
Lena Adelsohn Liljerroth skriver att vart fjärde ung människa är olycklig. På sätt och vis kan jag förstå de unga – de har blivit rejält lurade.
Vi fyrtiotalistbarn fick synas men inte höras. Med de bästa intentioner fick våra barn fick ta plats och synas rejält, ofta beskyddades från fysiskt arbete hemma och livets törnar i allmänhet.
LÄS MER: Claes Elfsberg – optimist, 40-talist och teknikevangelist
Vår absurda ungdomsdyrkan har nog inte hjälpt. Nu hör vi att unga är känslomässigt bräckliga, de kan inte ta emot livets motgångar.
Ekonomiskt har de verkligen anledning att känna sig rejält lurade. Fyrtiotalistungdomarna kunde hitta sommarjobb i massor, rivningslägenheter gav oss den första egna lägenheten. Vi växte upp i ett relativt jämlikt samhälle utan de enorma ekonomiska klyftorna dom finns idag.
För oss väntade fasta jobb förr alla kategorier. Idag erbjuds mest tillfälliga anställningar och många sliter väldigt hårt med olika arbeten samtidigt. Hur skall de kunna få en vettig pension från dessa anställningar utan tjänstepension?
LÄS MER: Pensionsprognoser visar fel
Bostadsmarknaden är en katastrof. Unga människor tvingas/luras ta riskfyllda lån för att få en bostad. Om eller när bubblan brister kommer den att slå hårdast mot de unga med lån.
I USA kan man gå ur en personlig ekonomisk krasch och börja på nytt på ett helt annat sätt, men i Sverige sitter man (på ett gammaldags lutherskt sätt) fast livet ut. Det känns inte bra alls.