Krönika: För ung för pension – för gammal för arbetsmarknaden

En ny generation äldre – men till vilket pris?

Den ökade livslängden och förbättrade hälsan är något som svenska myndigheter och politiker gärna lyfter fram. Det är sant att många lever längre och är friskare – men det gäller inte alla. Genetik, arbetsmiljö, ekonomi, sociala faktorer, kost och livsstil spelar stor roll.

Samtidigt som pensionsåldern höjs med jämna mellanrum, finns det många som aldrig hinner njuta av sin pension. Vissa går bort innan de hinner dit. Andra tvingas sluta jobba i förtid på grund av ohälsa, eller orkar helt enkelt inte längre. Och ändå talas det om att vi ska jobba ännu längre – kanske till 69 eller 70 års ålder i framtiden.

Morfar – ett livslångt slit utan pension

Min morfar arbetade som målare hela sitt liv. Född 1910 i norra Hälsingland, började han slita redan som barn. Han berättade hur han bar tegel på byggen innan han fyllt tonåring, och hur han ibland fick krypa hem från jobbet för att han hade så ont i fotlederna – en smärta som följde honom resten av livet.

Han såg fram emot pensioneringen. Då skulle han få tid att förverkliga sina idéer och uppfinningar. Men han fick aldrig chansen. Han dog 1975 – året innan pensionsåldern sänktes från 67 till 65. Troligen var det de farliga färg- och lösningsmedel han dagligen exponerats för som till slut tog ut sin rätt. Han slet hela livet men hann aldrig bli pensionär.

Unga in – gamla ut

I många asiatiska kulturer värdesätts ålder, erfarenhet och visdom. Äldre ses som en resurs – både i yrkeslivet och i samhället. I Sverige verkar det ofta vara tvärtom. Här vill många arbetsgivare ha unga, snabba och formbara medarbetare.

Tidningen Journalisten berättar till exempel om hur Norrköpings Tidningar aktivt arbetat med en “föryngringsprocess”. En anonym anställd beskriver hur äldre behandlas illa för att tvingas bort:

“Man behandlar skickliga, hårt arbetande och lojala journalister otroligt illa när de nått en viss ålder.”

Politiker drömmer – arbetsgivare bestämmer

Här uppstår en paradox. Politikerna vill att vi arbetar längre. Samtidigt vill många arbetsgivare inte ha kvar äldre personal. Det blir en krock mellan politiska beslut och arbetslivets verklighet. Hur ska det gå ihop?

Från 2026 ersätts den fasta pensionsåldern med en “riktålder”, som successivt höjs och snart landar på 67 år. Det innebär i praktiken att många kommer att arbeta till minst 67, och kanske ännu längre. Det finns till och med förslag som pekar på en framtida pensionsålder på 70 år.

Läs mer: Så kan du tjäna mer i pension – E55

Hur många orkar hela vägen till pension?

Det är lätt att prata om längre arbetsliv när man har ett kontorsjobb. Men hur är det för kvinnan som slitit i hemtjänsten i 40 år, med utslitna axlar och rygg? Eller för mannen som jobbat i byggbranschen och har kronisk smärta i knän och rygg?

För dem är det inte tal om att ”förverkliga sig själv” efter 65. Många får dessutom så låga pensioner att de knappt klarar sig. Så hur många av dem kommer orka arbeta till 70 – eller ens vilja?

Läs mer av Urban Hamid:

Urban Hamids vän mördades på midsommar: “Gråt i rösten”

Urban Hamid: “Politikernas roulette med folkhälsan”

Urban Hamid firade pension med att köpa segelbåt

Här mår man bäst som pensionär 2025