Så fann Py Bäckman sin okände far

Sångerskan och låtskrivaren Py Bäckman, 73, växte upp med en ensamstående mamma som jobbade i mässen på Karlbergs slott där Py föddes då det inte fanns någon plats på BB.  Hennes mamma flyttade hem till Pys mormor där det var mormodern som styrde och ställde i hemmet.

– Mamma blev lite som en storasyster för mig, för det var ju mormor som bestämde i hushållet. Det var också mormor som lärde mig sjunga, hon sjöng jämt för mig. Ofta gamla skillingtryck med rysliga historier, och jag grinade varje gång, berättar Py i Amelia.

Hon undrade många gånger vem hennes pappa var men fick aldrig några raka svar. Det var förstås frustrerande för den unga flickan men när hon bara för några år sedan gjorde ett DNA-test för att få veta mer om sin släkt, upptäckte hon av en slump vem hennes pappa var.

Det var när Pys systerdotter, som också via ett DNA-test berättade vem hennes pappa, var som Py mindes namnet. Ett namn hon hört sin mamma nämna flera gånger

Py fick även reda på att hon har en halvbror i Trollhättan som nästan är jämngammal med henne och tycker bara det är positivt att få en större familj på äldre dagar.

– Jag och min syster, som bor i Gamla stan, kommer väldigt bra överens och det är jätteroligt att få syskon och ny familj på gamla dar! Jag har inga hard feelings vad gäller pappa, han var bara människa, och då en väldigt ung person liksom min mamma.

Numera är hon pensionerad och bor ute i sin stuga i Stavsnäs i Stockholms skärgård med katten Snoken.

– Jag har haft turen att kunna försörja mig på musiken under hela mitt liv, även om jag inte blivit rik. Nu är jag pensionär, men funderar inte på att sluta jobba, varför skulle jag det så länge jag är glad och lycklig!? Jag turnerar fortfarande och gör konserter, just nu ofta tillsammans med Ulf Lundellsgamle gitarrist Janne Bark. Vi är en jäkligt bra kombo, vi är så snortajta att vi låter som ett helt band! Jag är också ute i kyrkorna och sjunger, då tillsammans med pianisten Rune Broberg, och ofta ihop med lokala körer. Det känns fortfarande kul att uppträda, förutom alla långa resor.