Söndagsintervjun - Sanna Ekman

Skådespelerskan Sanna Ekman, 56, är brorsdotter till Gösta Ekman och slog igenom i hans komedifilm ”Morrhår och ärtor” från 1986. Hon har sedan dess setts i bland annat ”Tre kronor” och ”Nya tider” men har på senare år regisserat egna filmer. 

 År 2016 filmregidebuterade hon med kortfilmen ”Run, Ran, Run” och är nu aktuell med kortfilmen ”Bitter Sweet” som belönats med ett flertal priser vid internationella filmfestivaler. 

Hon är uppväxt i Stockholm men skickades till Sala, till sin mammas syster för att gå i lågstadiet då Sannas mamma ville hålla koll på sin dotter. 

– Ja, jag bodde där men återvände sedan till Stockholm och gick i Waldorfskolan, fast då var den inte en erkänd skola som nu, berättar hon. 

Sanna hittade tidigt kärleken i dansen och började tidigt på ”Ackis” Balettakademin i Stockholm. Hon fick till och med ett specialschema i skolan och kunde välja bort tyska och matte för att hinna gå på sina danslektioner.

–Jag gick dit på kvällarna, jag bodde väldigt nära, och där träffade jag Kayo Shekoni, Petra Nielsen och Vito och Emilio Ingrosso som blev kända dansare senare. 

När vännen Sven von Essen tyckte Sanna skulle ta lektioner av en känd teaterlärare från USA tvekade hon först men Sven var tydlig. 

”Du måste gå till henne, annars kommer du bli en bitterfitta”, sa han till mig som egentligen ville bli skådis men som gömde mig i dansen, jag  hade så mycket att leva upp till, fjärde generationen Ekman liksom. Men så sa min pappa något klokt som fick mig att våga. ”Du är ju tjej, vi andra är killar så det är lättare för dig, det blir ingen konkurrens på samma sätt”. 

Sanna flyttade till USA och gick flera skådespelarutbildningar, bland annat den prestigefulla HB Studios Actors Studio i New York och hittade olika skådespelartekniker där hon bland annat läste för Geraldine Baron som var Lee Strassburgs högra hand. Men det var tufft att slå sig fram och Sanna extraknäckte som modell under en period för att dryga ut kassan. 

– Under en sexårsperiod bodde jag i USA i fyra år. Jag lovade mig själv att vara där minst tre år vilket jag gjorde men det jag hoppades på hände inte riktigt. Det var svårt att ta sig in där borta. 

Efter sin medverkan i såpan ”Tre kronor,” där hon syntes i folks vardagsrum under de tre år som serien gick, blev hon igenkänd och folklig. Hennes roll var den kaxiga polisen Katta vars rollfigur kom att framröstas av Aftonbladets läsare till den tv-tittarna älskade mest att hata. 

I privatlivet mötte hon kärleken i musikern Mats Ronander en kväll när hon var ute på krogen tillsammans med framlidna kollegan Johanna Sällström. 

– Vi var ute en kväll och så träffade vi Mats, jag hade inte så bra koll på vem han var, kände inte till honom sedan tidigare men han sa ”Jag visste att jag skulle träffa dig”. Tre månader senare var jag gravid med Suzy. 

Till en början bodde paret inte tillsammans men när Sanna var höggravid tyckte hon att det var dags att de ändå bodde under samma tak när bebisen skulle komma. 

– Jag sa till Mats ”att nu tar jag mina grejer och flyttar in här”. 

Sanna och Mats var tillsammans i 12 år och Suzy var 11 år när hon flyttade till en egen lägenhet med sin mamma. Mats och Suzy har haft en regelbunden relation och nu när dottern är 24 år och själv musiker, har hon en bra relation till sin pappa.  Hon hamnade i en destruktiv relation med en våldsam man under en period och det har satt sina spår. Hon har varit singel de senaste sex åren då hon haft svårt med tillit och det har inte riktigt funnits plats för en kille och planer på samboskap finns inte.

– För mig är det en trust issue, jag måste våga lita på någon som jag åtrår och älskar, inte en jävel som är otrogen och man kan ju bli psykisk misshandlad och bli medberoende i en relation. 

Hon har de senaste åren satsat mer på att skriva manus och producera. Att det är svårt att få roller som kvinna efter en viss ålder är ingen hemlighet och är något som Sanna vill se en ändring på. 

– Där det ska finnas en kvinnoroll, en mamma, syster, flickvän eller mormor så får de rollerna inte ens ett namn i manusform. Det börjar redan där och killarna får de flesta rollerna trots det mål att det skulle vara 50/50 inom just regi, inom området långfilm. Det skapas även fler roller för män så det är svårt att slåss om de här platserna, menar hon. 

Sanna tycker även att utvecklingen gällande jämlikhet går långsamt fram och är besviken på vad Metoo egentligen förde med sig. 

– Metoo i all ära men jag är besviken på vad rörelsen har fört med sig. Det har ju inte hänt så mycket förutom att det kommit in yngre killar i branschen, även yngre tjejer förstås men det är fortfarande killar som regisserar. Det är förmodligen enklare på teatern än i film och Tv-branschen. Det är klart att det har skett en förändring men det går alldeles för långsamt även om det finns positiva saker som Metoo har fört med sig. Till exempel att alla chefer har fått betydligt bättre verktyg att hantera sexuella trakasserier på alla arbetsplatser.  Och att män börjar prata på riktigt om hur man bör uppträda och agera runt sådana situationer.  

Sanna har talat.