Ett hårt slag rätt in i själen - min son kunde blivit offer för ett terrordåd

Jag fattade först inget. Min äldste son var tillsammans med vår svärdotter på ett efterlängtat besök i Paris.

Jag ringde genast upp min son i Paris. De visste inte så mycket. Bara att krogägaren plötsligt hade släckt ned krogen. Låst dörrarna och dragit ned gardinerna. Ingen fick lämna krogen. De hade ännu inte fått reda på nyheterna om bomber, skjutningar och attacken mot konserthuset.

Hemma tittade vi på nyhetsflödet på nätet direkt eftersom ingen av TV-kanalerna hade reagerat ännu.

      LÄS MER: David befann sig precis mitt emellan två av terrordåden

När attackernas omfattning gick upp för oss kändes det som ett hårt slag rätt in i själen. Vår son och svärdotter var mitt i händelsernas centrum. Krogen som de satt inlåsta på låg bara tre kvarter från de barer där människor blivit slumpmässigt mördade.

Vi förmedlade nyheter till David och hans fru. Vi visste många gånger mer om vad som hände utanför. Det är svårt att beskriva den oro och vanmakt man som nära anhörig känner när ens barn är mitt i händelsernas centrum för ett terrordåd. Då världen visar upp sig från sin allra sköraste sida.

      LÄS MER: Det värsta som kan hända en förälder

Med den känslan kan jag innerligt säga att min förtvivlan över offren och de anhöriga är mer påtaglig och mer nära än vid andra terrordåd. För mig representerar terroristerna den värsta sortens ondska. Det finns inget annat sätt att beskriva det. Det finns inget försvar för deras handlingar.

Historien har lärt mig att det inte går att argumentera eller diskutera med ondska. Ondska kan bara besegras med makt. Det är det enda som ondskan viker för.

Tidigare var USA, massmedia och judar mål för terroristerna. Andra kände sig kanske säkrare. I dag är alla måltavlor och ingen ska få känna sig säker.

      LÄS MER: Än en gång har vår framtidstro krossats

Vi löper alla risk för att bli attackerade. Världens konflikter har kommit närmare oss. Det visste jag sedan tidigare. Men att veta en sak och att vara nära att drabbas är två helt skilda saker.

För mig kommer fredagen den 13 november 2015 alltid att vara natten då mardrömmen med nöd och näppe förblev en ond dröm.